Ända in i själen

Ja det kommer ju en hel del tankar tillsammans med sjukdomen oxå. Många funderingar som går genom huvudet. En stor fråga är ju förstås, hur länge jag kommer kunna leva med detta i kroppen? Jag har ju inte en aning, vet inte ens vad statistiken säger, jag har nämligen inte kollat upp nåt sånt, jag vill ju igentligen inte veta, jag lever ju liksom här och nu. Men ovetandet i sig är ju en liten psykisk påfrestning.
Jag har ju förstått att jag nog inte kommer bli pensionär, synd, för jag hade nog blivit en riktigt cool sådan;) Jag hade ju sett fram imot att åldras o bli gammal med världens bästa kille, gå där med våra rullatorer och kivas på det kärleksfulla sättet som vi alltid gör. Jävla skit vad jag hatar denna skit sjukdom.
Som sagt jag har inte en blekaste hur länge jag får vara med, men jag hoppas ju självklart på så länge som möjligt. Vill ju se mina ungar växa upp, börja skolan, ta studenten, skaffa respektive osv. Jag vill ju oxå bli mormor/farmor en dag. Men det är bara tiden som kan utvisa om jag får vara med om allt detta.
Detta är en bråkdel av vad som snurrar runt i mitt huvud, självklart inte hela tiden för då hade jag blivit tokig, det vill säga värre än vad jag redan är;) men tankarna dyker ju upp lite titt som tätt, det är ju inget jag ska sticka under stol med.
Jag har ju ett speciellt terapiarbete, och det är min träning. Älskar att träna, ibland kör man nåt danspass eller spinning, så man helt enkelt inte kan tänka på nåt annat än själva träningen man håller på med. Eller så gymmar jag, som idag, och då kan man få ut all aggression och besvikelse, och det är så fruktansvärt skönt.
Det är en liten sporre oxå, typ att jag visst ska kunna träna o hålla kroppen stark fast jag har cancern i kroppen som igentligen inte vill nåt annat än att bryta ner min kropp, lite som uttrycket säger, FUCK CANCER.
Jag tror även att det hjälper mig till ett längre och "friskare" liv, missförstå mig rätt. Men älskar alltså mitt Friskis & Svettis där man kan vara sig själv och ingen bryr sig om man inte har dom hippaste kläderna och går omkring osminkad,det har hjälpt mig mycket genom detta.
Man skulle kunna tro att jag är jätte vältränad o fit, men så är inte riktigt fallet, jag älskar ju en del onyttigheter här i livet också tyvärr;) hihi
Men vad gör väl det, finns viktigare saker att lägga sin energi på här i världen än sina extra kilon.
Ett nytt terapiarbete för mig är ju just denna blogg. Här får jag ju oxå ut alla tankar, kan ju inte gå och tjata hål i huvudet på min man och vänner hela tiden, dom ställer ju upp och lyssnar så mycket ändå, och ibland är det bara lättare att skriva av sig lite helt enkelt.
Som sagt mycket tankar finns det//Bex.