Odjuret själv.

Nu känner jag att jag är på väg in i en sån där riktig klagoperiod igen, men satans jävla biverkningar alltså, dom är fasiken mycket värre denna gången än den första, utöver att jag har ont i kroppen och att det känns som jag håller på att åka på influensa så är ju dom här jävla tonårs bölderna på väg tillbax, dom är stora, fula och äckliga och gör dessutom ont, och som om inte det vore nog så har jag fått en massa utslag i stubbet oxå så just nu ser jag fan ut som odjuret själv. Det är då väldigt svårt att leva efter sina egna ord "stolt sjukling" blir väldigt svårt att sträcka på sig och vara stolt när man bara vill krypa ner i ett hål och gömma sig, usch, fy och blä!! Har även så jädrans ont i tungan oxå så kan knappt dricka kaffe längre, och det är katastrof om nåt. Så kort och gott, det ända som är bra just nu är vädret, men det är bara hoppas på att det vänder snart och då menar jag inte vädret för det får gärna fortsätta//Bex

Svårt att veta var gränsen går.

Det var ju det där med att lyssna på vad kroppen säger, har haft en intensiv men dock så trevlig och mysig helg på alla sätt och vis med nära och kära, men så igår kväll efter middag och sövning av barnen så bara slog det till, det började med att jag blev yrslig sen blev jag även helt matt i kroppen och började må konstigt typ illamående, det slutade med att jag låg kvar på soffan till ca:01 på natten då jag inte ville väcka de andra i hemmet med mitt frustande och stånkande, nu i efterhand har jag även kommit på att jag glömde att ta mina magkatarrtabletter i samband med kortisontabletterna och det i kombination med helgen som varit blev nog lite mycket för min kropp. Så idag har det inte gjorts många knop här hemma kan jag säga, lite tvätt, handling och lättare dammsugning är vad jag pallat med annars har jag mest slöat och till och med sovit lite. Men shit vad svårt det är att veta vad kroppen pallar, man borde ju förstå att den inte klarar av så mycket efter man tagit cellgifter, jag menar dom bryter ju faktiskt ner hela kroppen, men o andra sidan så har jag mått så pass bra ändå så det blir svårt att sätta en gräns, men man lär sig av sina misstag så nu vet jag detta till nästa gång då jag kanske inte behöver dra på 100% direkt efter behandlingen//Bex

Vill vara stolt sjukling:)

Öjöj, vilken helg, jag är verkligen helt slut i både kropp och knopp, jag är faktiskt till och med lite yr i huvudet nu på kvällskvisten, men vad gör väl det när man har fått vara ute i stort sätt hela helgen, allt blir ju så mycket enklare när man kan vara ute och leka med fröna hela dagarna, man behöver ju inte anstränga sig så där fasligt mycket och då jag inte är helt fit for fight i kroppen efter cellgifterna så passar det ypperligt, blir i och för sig ganska intensivt för man kan inte bara sitta och softa men det viktigaste är att se till att ungarna får i sig rikligt med vätska och lite mat sen går det mesta av rena farten, lite bollspel, såpbubblor och fika så är ju dagen nästan gjord och det bästa av allt är att jag knappt hinner känna av mina biverkningar. Har även fortsatt min kamp om att känna mig bekväm i mitt nuvarande jag, går tex här ute på gården utan varken hår eller brön men dom flesta här där vi bor vet ju dock om situationen, men sen har jag även tagit det ett steg till och varit iväg i köpcentrum och handlat lite och då har jag både kört med sjal och utan, och på nåt sätt känns det helt ok att gå utan då det nästan blir mer uppenbart att man är sjuk om man försöker "dölja" det med en sjal, men kan absolut inte säga att jag är helt bekväm i det än för då skulle jag ljuga, det känns ju som om alla tittar och vissa reagerar mer än andra då de verkligen stirrar, men det är just det man får försöka att se förbi, det är då man ska sträcka lite extra på sig och vara en stolt person som vågar visa att det är helt ok att vara sjuk, det är absolut inget att skämmas för, jag har faktiskt inte gjort nåt fel, man behöver inte dölja det, sen är det självklart inget fel med att ha peruk om man trivs bättre i det, men för min del känner jag mig då bara ännu mera obekväm och tycker att just den obekvämligheten liksom lyser igenom. Nu har jag dock enligt mig själv ett kraftigt dilemma inför nästa helg då det vankas 40års fester i dubbel bemärkelse och som självklart oxå ska firas ute på krogen, men jag har iallafall en vecka på mig nu att försöka komma fram till nåt vettigt och känna efter vad jag som sagt känner mig mest bekväm i//Bex