Vill vara stolt sjukling:)

Öjöj, vilken helg, jag är verkligen helt slut i både kropp och knopp, jag är faktiskt till och med lite yr i huvudet nu på kvällskvisten, men vad gör väl det när man har fått vara ute i stort sätt hela helgen, allt blir ju så mycket enklare när man kan vara ute och leka med fröna hela dagarna, man behöver ju inte anstränga sig så där fasligt mycket och då jag inte är helt fit for fight i kroppen efter cellgifterna så passar det ypperligt, blir i och för sig ganska intensivt för man kan inte bara sitta och softa men det viktigaste är att se till att ungarna får i sig rikligt med vätska och lite mat sen går det mesta av rena farten, lite bollspel, såpbubblor och fika så är ju dagen nästan gjord och det bästa av allt är att jag knappt hinner känna av mina biverkningar. Har även fortsatt min kamp om att känna mig bekväm i mitt nuvarande jag, går tex här ute på gården utan varken hår eller brön men dom flesta här där vi bor vet ju dock om situationen, men sen har jag även tagit det ett steg till och varit iväg i köpcentrum och handlat lite och då har jag både kört med sjal och utan, och på nåt sätt känns det helt ok att gå utan då det nästan blir mer uppenbart att man är sjuk om man försöker "dölja" det med en sjal, men kan absolut inte säga att jag är helt bekväm i det än för då skulle jag ljuga, det känns ju som om alla tittar och vissa reagerar mer än andra då de verkligen stirrar, men det är just det man får försöka att se förbi, det är då man ska sträcka lite extra på sig och vara en stolt person som vågar visa att det är helt ok att vara sjuk, det är absolut inget att skämmas för, jag har faktiskt inte gjort nåt fel, man behöver inte dölja det, sen är det självklart inget fel med att ha peruk om man trivs bättre i det, men för min del känner jag mig då bara ännu mera obekväm och tycker att just den obekvämligheten liksom lyser igenom. Nu har jag dock enligt mig själv ett kraftigt dilemma inför nästa helg då det vankas 40års fester i dubbel bemärkelse och som självklart oxå ska firas ute på krogen, men jag har iallafall en vecka på mig nu att försöka komma fram till nåt vettigt och känna efter vad jag som sagt känner mig mest bekväm i//Bex

Kommentarer:

1 Lisa:

Känner igen mig så mycket i det du skriver! Jag kände precis som du att varför ska jag dölja min sjukdom bara för att andra kan känna sig besvärade! Jag upplevde att folk runt omkring mig kunde "ta mig lättare" utan scarf. Det är ju faktiskt inte vårt fel! Fortsätt vara stolt och stark 💖 Kram

Svar: Ja precis, om jag visar det öppet och försöker vara bekväm i det så borde det inte bli så obekvämt för omgivningen kan man tänka sig. Jag hoppas iallafall. Kram
Bex

Kommentera här: