Från en fristad till en annan.

Då solen idag efter en dags uppehåll återigen strålar så blev det att åka till klarsjön för lite sol och bad men dessvärre så blåste det halv storm så vi blev inte så långvarig, men då nu hela familjen Lindberg åter är på svensk mark så blev det att åka och våldgästa dom istället;) så det blev en riktig trevlig kväll med grillning, god mat och en massa skratt, hann även med att färga Idas hår.
Det är alltid lika trevligt att tillbringa tid hemma hos the Lindbergs, spelar ingen roll om man är på lite halvrisigt humör, när man kommer dit så är det som bortblåst.
Så det blir lite som en fristad där med, alla bekymmer bara försvinner, så nu när Becca har svikit mig för kvällen går jag från en fristad till en annan, kunde ju inte blivit bättre, bara drinken som fattas;)
Tack för en underbar middag och kväll bästa the Lindbergs//Bex

Back to reality.

 

Jodå men efter några veckor med en massa sol, bad och lek så var det idag dax att återgå till verkligheten för en stund och vandra upp till sjukan för att genomgå en röntgen, och det var lika nervöst som vanligt om inte lite värre denna gången eftersom jag dragit i mig en massa cellgifter och det skulle ju vara extra roligt om dom gjort lite nytta även på skelettet, det vill säga att dom minskat mina metastaser i skelettet ännu lite mer, men det är inget som jag räknar med, jag är nöjd så länge allt håller sig stabilt och att det inte finns nåt skit kvar där brösten satt.
Nu är ju inte röntgen nåt man ska vara nervös över utan det är ju själva svaren som är nervkittlande, men när man väl ligger där och åker igenom röntgenbågen och man vet att bilderna tas och att det inte finns nån återvändo så blir man ändå jäkligt nervös, man hoppas så innerligt att det ska se bra ut och man är allt lite rädd för att nåt ska vara fel, den känslan kommer nog aldrig riktigt försvinna utan det är nog nåt man får leva med helt enkelt, gäller bara att försöka tygla den.
Man är ju trots allt helt utlämnad åt ödet, jag själv kan absolut inte göra nånting för att undvika att nåt dåligt ska hända, det enda jag kan göra är att hålla tummarna och hoppas, så det vore väl konstigt om jag INTE skulle vara nervös.
Så nu finns inte mycket annat för mig att göra än att bara vänta och hålla just tummarna//Bex

 

Våga fråga.

Igår när vi som vanligt var och badade på ännu ett nytt ställe som svägerskan Jenny rekommenderade, så hände nånting som iallafall jag anser vara nåt positivt, det var nämligen som så att när jag gick för att kolla till mina barn som befann sig i lekparken som ligger i anslutning till badplatsen så var det ett av de andra barnen som oxå lekte där som fällde en kommentar i stil med att jag var ju faktiskt tjej men hade inget hår på huvudet, varpå jag svarade att det har du alldeles rätt i, men då kommer vad jag tror var hennes storesyster och ställer faktiskt den så enkla men dock ändå så "pinsamma" frågan VARFÖR?? Jag förklarade då att jag har en sjukdom som jag måste ta mediciner mot och dessa mediciner gör då i sin tur att jag tappar håret, varpå hon frågar -jaha, är det cancer? För det hade hon minsann sett på tv och visste vad det var. Ja det stämmer svarade jag, och efter det så öppnade sig alla barnen som hade hört detta och började ställa en massa frågor. Det var allt ifrån hur jag hade upptäckt att jag var sjuk till om det gjorde ont och vilka som insjuknar i cancer. Jag försökte svara så gott jag kunde men man är ju ingen expert på ämnet;)
Men summan av kardemumman är iallafall att jag blir imponerad av att dessa ungar som var kanske 8 respektive 5 år, är de första som faktiskt vågar fråga rakt ut om min situation istället för att bara stå och viska och peka, all cred till dom och även deras föräldrar som lärt dom att det inte är nåt fel med att fråga.
Jag menar om man inget frågar så får man inget veta, tänk på det//Bex