Det som inte får hända:(

 
Idag lagom när jag skulle hämta fröna på dagis fick jag ett sådant där telefonsamtal som man absolut inte vill ha. Ett telefonsamtal som gjorde att jag  inne på dagiset brast i gråt när fröna kom springandes med ett jätte leende  på läpparna och skrek MAMMA!!

Det var nämligen min läkare som ringde för att förvarna mig om att det väldigt snart kommer en ny kallelse  till ännu en röntgen. Anledningen till detta är då alltså för att dom har funnit en liten förändring på min hjärna vid den senaste röntgen som gjordes tidigare i veckan, och med tanke på placeringen av denna förändring så vill dom agera snabbt. Läkaren frågade även en massa frågor om illamående, yrsel, huvudvärk och balans. Mycket av det som jag på sista tiden dessvärre lidet av men som jag då trott berodde på medicinerna, och nu kan jag inte göra annat än att hoppas på att det verkligen är just medicinerna som spökat.

Jag kan inte beskriva alla tankar som rör sig i mitt huvud just nu, den rädslan som går genom min kropp och den ilska som växer sig fram. Men jag kan inte göra annat än att hoppas på att detta inte är min cancer som spridit sig utan att det har någon helt annan förklaring.

Men nu ska jag bara försöka att ha en skön helg med en massa positiva tankar så får jag ta nya krafttag på måndag igen.

//Bex

Du är efterlängtad.

Ja men så här lagom till torsdagen börjar vi väl komma på banan igen. 
Fröna är åter friska och imorgon ska dom tillbaka till dagis så dom åtminstone får en dag med kompisarna den här veckan. 
 
Dessvärre blev jag tvungen att vabba även idag då det måste gå 48 timmar innan man är välkommen tillbax till dagiset efter en magsjuka. 
Och eftersom jag var tvungen att stanna hemma idag så blev det heller inget möte med arbetsförmedlingen utan det fick vi helt enkelt skjuta upp 2 veckor, men då kan vi ju hoppas på att jag hinner arbeta lite till innan dess. 
För jag tror bara att jag lyckats infinna mig på min arbetsträning fyra dagar på fyra veckor och det är ju inte mycket att komma med. 
 
Men nu blickar vi framåt och hoppas på friskare tider för värre kan det ju knappast bli.
Och inget passar väl då bättre än att bege sig iväg till Becca och dricka den där efterlängtade drinken som vi så snöpligt blev tvungna att hoppa över förra torsdagen då jag istället hamnade på akuten. 
Men vem vet vi kanske tar igen den idag;)
//Bex 

När det jävlas ordentligt.

Tisdag och vabbningen pågår för fullt här hemma och det lär väl fortsätta imorgon oxå då Liams mage inte är helt stabiliserad än och jag misstänker att dom inte vill ha tillbax han på dagis förens han är helt återställd. 
Och jag borde kanske låte det vara osagt men än så länge så är det faktiskt ingen av oss andra som visat några symtom på Liams magåkomma, och jag önskar verkligen att det förblir så. 
 
Jag och Moa (arbetsgivaren där jag arbetstränar) funderade på om vi skulle skjuta upp mötet med arbetsförmedlingen eftersom jag knappt har hunnit arbetsträna nåt än. 
Men efter lite övervägande så kom vi fram till att det bästa kanske är att ha mötet på torsdag iallafall så hon faktiskt får se med egna ögon hur illa det kan bli om det inte vill sig väl. 
Detta är ju liksom beviset på att om det jävlas riktigt ordentligt så kan det bli väldigt mycket bortfall från arbetet, och som jag sa till Moa så tror jag inte att det finns speciellt många arbetsgivare som tolererar detta. 
Och det gör ju bara att man känner sig ännu mera som ett "hopplöst fall"
Jaja, det återstår bara att se vad Maria på AF har att säga om det hela. 
//Bex