2 steg framåt och 1 bakåt.

 
Idag kom bakslag nr: 2. 
Inte alls lika allvarligt som sist men dock så jobbigt ändå. 
Jag har alltså varit så trött idag att det är svårt att förklara och sätta ord på hur man känner sig, men kroppen har känts som bly, jag har till och med haft svårt att lyfta armarna, känts som om jag fått nån influensa i kroppen, allt bara snurrar, och man orkar verkligen ingenting. 
Jävla pissdagar!!! 
Får väl vara glad att jag hade en bra dag igår iallafall.
Det gäller att vara glad för det lilla;) 
 
Idag har åtminstone mina tyger åkt fram igen, för denna sommar kommer jag väl inte bara att vara kortisonsvullen och flintis som förra sommaren utan jag ska väl även strålas på det utsatta stället och måste då i sin mening även skydda min stackars lille skalle, och vad då bättre än att göra detta med lite fina tyger som jag köpte men dock inte gjorde så mycket av i fjol. 
Men nu har ju ordet scarves/sjal fått en helt ny innerbörden för mig, nu är det ju inte bara nåt som döljer "flinten" längre, utan det ska även skydda ärren och mot solens starka strålar, så jag kommer väl behöva bära nånting dagligen på huvudet som skydd antar jag. 
 
Jag har iallafall en del tyger och en del idéer så vi får väl se vad vi kan komma fram till, det viktigaste för mig är att det är så enkelt och luftigt som möjligt iallafall. 
Det kommer ju bli varmt som det är ändå. 
Det är ju trots allt svensk sommar. 
//Bex 
 

Det är till att känna sig fräsch;)

Det är så fint här hemma med alla blommor, och det går nog åt när man själv känner sig lite ofräsch;)
 
Ja då har man varit och tagit bort lite stygn då, och jädrar vad stygn det var. 
Jag har ju gått med en tejplapp i bakhuvudet så jag har faktiskt inte haft en aningen om hur många stygn som har sytts dit, men jag sa över telefon att det var kanske ett tiotal iallafall när de frågade imorse på vårdcentralen, men det visade sig åtminstone vara det dubbla när jag senare kom dit. 
Ops!! Ja vad vet jag, jag var ju sövd;) 
 
Hur som helst så såg det väldigt fint ut och det var inga tecken på infektion, däremot fick dom tejpa lite då det började glipa en aning efter stygnen så jag får helt enkelt klara mig några dagar till utan att tvätta håret. 
Men man får väl se det som nån slags hårprodukt, wild'n cracy liksom hehe;) 
 
Lite allvarligt snack blev det faktiskt på vårdcentralen oxå då sköterskan frågade om min syn på livet ändrats efter allt jag/vi fått gå igenom. 
Hon kunde ju bara se ur hennes eget perspektiv, men är man sköterska på en vårdcentral så får man nog utstå en hel del "onödigt klagande".
Vi svenskar är väl ganska bra på just det, jag vet med mig att jag klaga över lite allt möjligt innan jag blev allvarligt sjuk. 
Men det är väl så vi funkar, alla har vi nåt att klaga över, gammal som ung, fattig som rik, alla helt enkelt. 
Det spelar nog ingen roll hur gammal du är för i ens egna ögon är man alltid för ung för att dö, sen spelar det ingen roll om du blivit 40 eller 80år, man kan nog aldrig förbereda sig för döden, för som sagt är du en frisk och kry 80åring så är du fan inte redo för att lämna jordelivet och allt vad det har att erbjuda. 
//Bex 

Helgen från helvetet.

Efter en helg med både bakslag och en hel del grälande med fröna så kan vi nu hoppats på att det lugnat ner sig en aning, bara söndagseftermiddagen/kvällen blev rofylld och trevlig tack vare allt ventilerande som tidigare under dagen skedde. 
 
Och även om barnen inte är så gamla så tror jag kanske att det kan vara vettigt att ta diskussionen med dom och låta dom små fröna att förstå att dom inte alltid kan få precis allt dom vill. 
Vi som föräldrar måste faktiskt oxå sätta gränser ibland hur jäkla taskiga vi än anses vara.
Idag var det Linnea som fick sig en rejäl avhyvling här hemma och jag blev så arg att jag näst intill böja grina. 
Men nu är det gjort och så kan vi ju hoppas på ett lugn efter stormen;)
 
Vi har även börjat diskutera nån slags barnpsykolog här hemma, jag har faktiskt fått en hel del tips angående Vrinnevisjukhusets lekterapi avdelning, och även om barnen inte känner sig helt redo att prata med någon så kan dom ju faktiskt få "leka av sig" och i den ordning visa sina känslor. 
För som jag sa till Macke tidigare idag, detta är inget som nån av oss ha valt, och inget nån jävel egentligen ska behöva gå igenom, vi har bara haft en jävla otur om man får uttrycka sig så. 
Och även om det tär mycket på oss som föräldrar så får vi inte glömma bort dom små liven som faktiskt inte kan sätta ord på hela den "helvetessituationen" som pågår här hemma. 
 
Men nu ser vi fram emot påsk och den långledighet som väntar, men kanske ännu mer emot morgondagen då stygnen i bakhuvudet förhoppningsvis ryker och jag ÄNTLIGEN får tvätta håret. 
//Bex