Helgen börjar bra;)

 
Ja idag var jag på sjukan och tog prover inför nästa veckas behandlingsstart.
Tisdag nästa vecka ska jag nämligen börja ta de nya medicinerna, det blir ny cytostatika där antikroppar mm är blandat i ett och samma dropp, sen ska jag även börja med nytt skelettstärkande som nu kommer att tas i sprutform istället för på dropp. 
Så vissa förändringar står på schemat framöver. 
 
Men nu tar jag/vi helg och denna helg bjuder på en massa roligheter då det både är Valborg, första maj och avslutning på Linneas simskola.
Och vi smygstartade helgen redan i eftermiddags med en träff med en av frönas favoriter nämligen gladiatorn Pansar. 
//Bex 

Så kom röntgensvaren och.....

Håret är på g;)
 

Idag mitt under mina arbetstimmar så ringer min läkare, bara av att se numret på telefon gör ju att man stelnar, min tanke blir "jaha vad är det nu då?"

Min läkare hade fått svar på senaste röntgen som jag gjorde på höger arm/axel och otroligt nog så såg det inte lika illa ut i skelettet som vi hade trott, metastaserna hade dock börjat röra på sig/växa lite men det var inte så mycket som min läkare förs trodde, så med tanke på detta så behöver jag varken strålas eller prata med ortopeden just i detta läge, just nu ska vi bara börja med den nya medicinen och se hur den fungerar, sen får vi ta det där ifrån. 
Men en sån jävla lättnad, som en sten som lyftes från mina axlar, då är det inte lika hopplöst som det kändes för två dagar sedan. 
Förstå att bara genom att bestämma sig för att fokusera på det positiva så lättade bördan en aning, plus att håret har börjat växa lite bättre och mer jämnt nu oxå. 
 
De här måste firas med en drink hemma hos Becca tror jag😂
//Bex 

Fokusera på det positiva.

Ja vad ska man säga, nu har jag fått tid att smälta gårdagens besked en aning och det jag har kommit fram till är väl att det borde ju inte vara värre än vad jag känner mig, visst jag får lite ont i ryggen när jag går och står en längre stund, och jag får ont i högerarmen/axeln när den har använts en del men det är ju inte så att jag tror att den ska gå av, och när jag hostar så gör det inte speciellt ont i revbenen, så hur pass allvarligt kan det vara liksom, det känns som att det borde gjort mer ont, för ju ondare desto värre eller tänker jag fel?! 
 
Jag är åtminstone väldigt glad över att hjärtat såg så bra ut som det gjorde, det hade gått upp ifrån 51% som är precis gränsfall för om man kan ta medicin till 57-58%, sen hur deras räknesätt ser ut och vad som är normalt vet jag faktiskt ingenting om, men för mig att slippa behöva oroa mig över om jag kan ta medicin eller ej är en ovärderlig känsla och speciellt nu då jag verkligen behöver få i mig cytostatikan regelbundet så metastasernas tillväxt (förhoppningsvis) kan stoppas. 
Nu behöver vi fokusera på det positiva och det är vad jag tänker göra, det tar alldeles för mycket energi av mig att älta det negativa. 
//Bex