Fokusera på det positiva.
Ja vad ska man säga, nu har jag fått tid att smälta gårdagens besked en aning och det jag har kommit fram till är väl att det borde ju inte vara värre än vad jag känner mig, visst jag får lite ont i ryggen när jag går och står en längre stund, och jag får ont i högerarmen/axeln när den har använts en del men det är ju inte så att jag tror att den ska gå av, och när jag hostar så gör det inte speciellt ont i revbenen, så hur pass allvarligt kan det vara liksom, det känns som att det borde gjort mer ont, för ju ondare desto värre eller tänker jag fel?!
Jag är åtminstone väldigt glad över att hjärtat såg så bra ut som det gjorde, det hade gått upp ifrån 51% som är precis gränsfall för om man kan ta medicin till 57-58%, sen hur deras räknesätt ser ut och vad som är normalt vet jag faktiskt ingenting om, men för mig att slippa behöva oroa mig över om jag kan ta medicin eller ej är en ovärderlig känsla och speciellt nu då jag verkligen behöver få i mig cytostatikan regelbundet så metastasernas tillväxt (förhoppningsvis) kan stoppas.
Nu behöver vi fokusera på det positiva och det är vad jag tänker göra, det tar alldeles för mycket energi av mig att älta det negativa.
//Bex