Ända in i själen

Jahop då blev det att ha Liam hemma idag istället, dock inte för att han själv var sjuk, men olyckligtvis så var det ett barn på hans dagis som hade kräkts, en annan avdelning visserligen men fortfarande i huset liksom.
Och bättre att ta det säkra före det osäkra så han får bli hemma imorgon oxå.
Jag har ju ändå möjligheten att kunna ha fröna hemma om det skulle behövas, så länge inte jag har nån behandling, sjukhusbesök eller mår skit själv helt enkelt.
Oftast brukar det ju alltid vara nånting utav det ovanstående men faktiskt inte denna gång, eller mår skit är väl kanske att överdriva men man blir ju ganska däven och trött efter behandlingarna och då även mindre sugen på att ha barn springandes i hälarna och be om saker hela tiden.
Men nu mår jag bra och jag vill fasiken inte ha någon magsjuka nu inte.
Jag kan ju inte lämna iväg fröna till deras farmor och farfar på onsdag om dom skulle bli magsjuka.
Och jag och Macke vill gärna inte bli dåliga på våran resa heller.
Nu ska ju vi åka iväg på en avkopplande semester och bara få slappa.
Göra sånt som man annars inte gör, sitta på café, restaurang och pub, strosa runt och unna sig nåt kanske.
Sen har vi även chansen att prata ostört oxå om sånt som kanske inte barnen behöver höra.
Alltid när vi sitter i köket här hemma och pratar om sjukdomen, framtiden eller vad det nu kan vara så avslutas oftast samtalen av att nån av barnen kommer och vill göra oss sällskap, och om vi då pratar om nåt som inte barnen behöver veta så börjar vi prata om annat och sen är samtalsämnet som bortblåst.
Nu kanske inte sjukdomen är det roligaste att prata om på "semestern" men samtalsämnet är svår att undvika.
Konstigt va??

Sista dagen innan resan imorgon då.
Tjoho, det ska bli så SKÖNT!
Och allt tack vare er, ni snälla och underbara människor som gav pengar så jag skulle få tatuera ögonbryn, men som sen snälla Nancy gjorde utan att ta betalt.
Det är tack vare er som vi kan göra denna resan.
TACK!!
//Bex