Ända in i själen

Ja men då var det nyårsafton imorgon oxå, shit vad tiden går fort. 

Själva ska vi bara ha en liten enkel middag här hemma med trevligt sällskap. 

Fröna har fått vara hemma hela veckan då jag har mått väldigt bra. 

Idag har Linnea varit och lekt med kusinen ute i Svärtinge så det är ju inte så att jag har behövt lägga ner någon större kraftansträngning på att underhålla ungarna. 

Alltså jag säger ju alltid att jag inte mår så dåligt av den cytostatika som jag tar och det stämmer i och för sig om man jämför emot hur dåligt man faktiskt kan må, jag har en del biverkningar men det är ju inget som jag inte kan leva med, men det är först nu när jag inte tagit cellgifter på typ 1 1/2 månad som jag verkligen känner hur bra jag mår utan gifterna i kroppen. 

Alltså bara att kunna gå normalt nerför en trapp är helt underbart, det känns inte som att benen ska ge vika för varje steg jag tar. 

Jag känner mig mycket piggare, humöret är bättre, jag är inte alls lika lättirriterad som jag brukar vara, jag har mycket mer ork och kan till och med busa lite med barnen utan att behöva sitta och vila en timme efteråt, ingen huvudvärk, inte så mycket värk i kroppen som vanligt. 

Ja jag kan väl säga att hela livet egentligen känns lite lättare än vanligt. 

Men hur skönt det än är att slippa cellgifter just nu så är jag väl medveten om att jag snart måste börja med dom igen, jag kan ju självklart inte gå utan medicin en längre tid då det är för riskfyllt. 

Så jag passar på att njuta nu sista tiden innan jag ska gå på cytostatikan igen. 

Jag är väldigt glad att jag fick ett litet avbrott över jul och nyår och så fick ju fröna faktiskt sitt jullov oxå och det hade dom nog inte fått om jag behövt ta cellgifter. 

//Bex