Ända in i själen

 

Efter jobbet blev det att åka och storhandla och när jag väl fått in allt i kyl, frys och skåp så tog jag mig en liten stödvila ute på gården i den sköna solen där sen några av grannarna kom för att sällskapa mig och snacka lite skit.

Sen hämta jag Linnea på skolan, vi gick hem för att förbereda mat för att sen dra vidare till dagiset där jag hade utvecklingssamtal gällande Liam. 

Allt var jättebra och utvecklingen framåt gick i rätt takt, det enda vi är lite osäkra på är om han är vänster eller högerhänt, han använder nämligen båda händerna när han t.ex målar och äter. 

Men han kanske är en blandras;) 

 

Men när jag satt där på mötet så kände jag hur jag började bli så där väldigt trött igen, jag började gäspa och ha mig och jag hade svårt att sitta still då det nästan kröp i kroppen på mig. 

Ja tror att det är en biverkning på cellgifterna men jag har alltså så väldigt svårt att sitta still då jag blir nåt så enormt trött och nästan somnar, det är bättre att hålla sig aktiv under dagen men då blir jag visserligen så trött att jag bara däckar på kvällen istället. 

Det blir en svår balans nu då fröna är mer kvällspigga då det är ljusare tider, man vill helst bara att dom små liven ska somna vid 19 utan trubbel, men så är det inte riktigt. 

 

Men det är väl nåt som jag oxå får ta upp på mötet som jag ska ha med FK och AF, balansen mellan sjukdom, mediciner, familjeliv och jobb.  

För nu är det verkligen inte långt kvar tills det är dax för sanningens ögonblick. 

Mötet är ju i början på nästa vecka och jag är grymt nyfiken på vad denna utredning ska leda till. 

Samtidigt är jag väldigt nervös över att dom tror att jag klarar av så mycket mer än vad jag gör bara för att jag är en sån "jävla bra" skådespelerska och nästan alltid visar mig glad och stark fast jag kanske egentligen mår skit och som då sen tyvärr familjen får lida för. 

Så som sagt det ska bli väldigt intressant att se vad dom har att säga. 

//Bex