Ända in i själen

Äntligen torsdag!!!
Ja jag älskar verkligen mina torsdagar, det är så avkopplande att gå till Becca ta våran torsdagsdrink slå på nån av alla serie vi spelat in och bara skita i allt.
Inga ungar, inga måsten, utan ren och skär avkoppling.
Alltså sitter jag hemma i soffan så är det ju knappast så att man sitter still där i två timmar, man hänger lite tvätt, förbereder nån gympapåse till Linnea, fixar med några papper, kollar posten ja ni vet alla små grejer som måste göras, men är jag då inte hemma så kan jag ju inte göra allt detta plus att jag kan sitta osminkad i mina myskläder och se ut som skit utan att nån bryr sig och det är så jädrans skönt.

Under dagen har jag fått ont i höger nyckelben eller jag tror det är där det gör ont iallafall, har haft ont där förr med men så efter några dagar så har det gått över så jag hoppas på det nu med.
Sen har smärtan i högerfoten sakta men säkert börjat göra sig påmind igen, då menar jag inte biverkningarna från cellgifterna utan den smärtan som sträcker sig på ovansidan av foten, exakt det som jag röntgade mig för när jag och Macke hade varit i Polen.
Men det var ju inget konstigt på den röntgen heller så jag antar att detta oxå försvinner med tiden.
Det är så fruktansvärt jobbigt bara, det känns ok när jag har skor på mig men när jag tagit av mig skorna och går inomhus så blir det att jag går på ena sidan av foten för minsta felsteg jag tar gör så j@vla ont.

Sen vill jag bara göra en liten notis, mest till mig själv då jag under hela sjukdomstiden har varit envis och trott att jag ska kunna/orka arbeta en viss procent.
Idag gjorde vi pannkakor här hemma och fröna blir ju överlyckliga, men jag kan säga att efter en pannkaksmiddagen är jag klippt slut.
För det första tar det ju ett tag att steka skiten och när dom väl är färdiga och grädden är vispad med hjälp av barnen så kommer ju dilemmat hur vi nu enklast ska göra.
Själv hade jag helst velat fixa deras pannkakor vid diskbänken med tillbehör, ihoprullning och delning utan att fröna lägger sig i om hur de ska se ut, sätta ner tallrikarna på bordet och låta fröna äta.
Men då man ska försöka att inte vara en sån jädra curlingmorsa så ställer man istället ner två tomma tallrikar på bordet, en trave pannkakor i mitten och alla tillbehör som idag blev blåbär, sylt och grädde, och sen låter man dom få fixa sina egna pannkakor.
Liam är bara fem år så då kan ni förstå hur det grisas men Linnea är fasiken inte långt efter, det är sylt, bär och grädde överallt eftersom att hälften kommer utanför tallrikarna, sen rullas pannkakorna med händerna och när pannkakorna efter det ska delas så hamnar dom lite här och var för dom tar i som tusan när dom ska skära pannkakor i bitar så dom håller sig knappast kvar på tallriken.
Så efter tre pannkakor vardera ser det ut som ett mindre krig i köket så då tar man bara in fröna i badrummet hjälper dom att bli rena och låter dom få gå och sätta sig i soffan, för då känner jag bara att jag inte vill ha mer "hjälp" av dom.
Så då börjar städningen av köket och som ni säkert förstår så tar den lite längre tid än vanligt, så när kvällsmiddagen är över är jag som jag skrev tidigare klippt slut.

Då är det extra nice att kunna lämna nästet och bara låta Macke sköta sövningen av barnen.
//Bex