Ända in i själen

Tjoho, ca: 1,5 dygn utan feber, jag tror minsann att antibiotikan som dom gav mig på sjukan gjorde verkan.

Och envis som jag är så var jag bara tvungen att ställa mig på föreningens HSB loppis idag och sälja grejer som jag hade planerat innan jag blev sjuk.
Och jag hade faktiskt inte någon feber igår kväll så då kunde jag ju göra som jag hade planerat.
Jag hade ju redan plockat ihop en massa barnkläder, skor, barnvagn/sulky och en massa annat som vi inte längre använder, och då är det väl klart att jag vill gå dit och åtminstone försöka kränga grejer så man slipper ha det stående hemma i källaren så det va vad jag gjorde, men ni ska ju inte tro att jag sålde nåt, jo en jacka till grannen, värsta floppen blev det, så jädra surt när man stått en längre tid och plockat upp allt.
Så det var bara att plocka ner allt igen och gå tillbaka till källaren, men nu har jag packat det i storlekspåsar och lagt ut på en loppissida på Facebook för en billig penning så får vi se om det finns nåt intresse där.

Jaja nu är det gjort iallafall men om jag hade varit en duktig tjej som lyssnat på min omgivning så hade jag nog hoppat loppisen idag och istället bara tagit de lugnt och varit hemma.
Men jag har väldigt svårt för att ta andras råd och gör istället det som faller mig in.
Kan även kallas "envishet"
Men det var ju samma sak när jag kom hem efter att ha opererat bort hjärntumörerna, och då ska tilläggas att jag lyckades tjata mig hem bara några dagar efter operation, det första jag gjorde då var att näst intill hota mig till skjuts utav Becca så jag kunde få komma till Citygross och handla lite.
Nu fick jag ju oxå ett bakslag av att jag just inte kan vara still så man kan tyckas att jag borde lärt sig nåt av detta, men nej.

Sån är jag, ett envist kontrollfreak, allt måste vara på mitt sätt.
//Bex