Ända in i själen

Det är ganska ofta som jag träffar på folk som läser min blogg, vissa följer den näst intill slaviskt medan andra glimtar förbi den lite då och då, hur som helst så är jag otroligt glad och tacksam över att folk intresserar sig för lilla mig och mitt liv.

Många säger att dom tycker att bloggen är så bra eftersom att den är så ärlig, att jag liksom inte döljer nånting utan skriver precis som jag känner, att jag skriver direkt från hjärtat.
Och det stämmer ju ganska bra, det är ju inte mycket som jag döljer direkt på både gott och ont, men bloggen är lite som min dagbok och det är ju i dagboken som man skriver alla "hemlisar" men så här på äldre dar när man är gift och har barn så finns det inte så mycket hemlisar kvar utan det är mer känslor och dylikt man skriver om då.
Och ja ibland kanske man berättar lite för mycket och många gånger undrar man om man verkligen ska dela med sig av de absolut hemskaste tankarna som går genom mitt huvud, men jag har valt att göra det.
I början var bloggen mest tänkt som ett informationsforum för dom som står mig nära eller som känner mig överhuvudtaget, så att de människorna skulle kunna hänga med på vad som hände i min sjukdom utan att behöva fråga ut Macke, Becca eller någon annan närstående.
Men då jag märkte att det även var en och annan för mig okänd person som läser min blogg och eftersom att jag utöver min sjukdom även är fru, mamma och en helt vanlig tjej så kände jag att jag inte bara kan skriva om min sjukdom då mitt liv är så mycket mer än bara cancer.
Och hur dystert skulle det inte bli om jag bara skriver om cancer hela tiden, jag är ju ingen dyster person och jag vill självklart visa vem jag är bakom sjukdomen oxå.

Men det som många säger till mig är att de har fått ett nytt perspektiv på livet, att de värdesätter sina liv på ett helt annat sätt efter att ha läst min blogg, och att hela världen inte rasar samman bara för att det inte riktigt gick som man hade tänkt sig, och att de nu även fattar att en vacker dag kan det slå ner en blixt från klar himmel som förändrar hela livet, för det händer inte bara andra utan att det kan faktiskt hända just dig.
Och när människor berättar detta för mig så blir jag så glad, för det är en del av syftet med bloggen, att man ska få sig en tankeställare och förstå att man nog har det ganska bra ändå.
Förstå om jag hade haft den insikten innan jag blev sjuk istället för att bara sträva efter mer hela tiden.
Nu när jag blivit sjuk så är jag väldigt glad och tacksam av att bara få vara vid liv och vara med mina barn medan dom blir större och äldre.
De är väl märkligt vad saker och ting kan förändras.
//Bex