Fyra år seda...då allt började.

Ja det var här allt började för exakt fyra år sedan.
Eller ja själva behandlingarna vill säga, hela karusellen innan med olika läkarbesök och undersökningar startade långt innan, på min 31års dag för att vara exakt, det var då som jag var på mitt första läkarbesök iallafall, innan dess hade jag bara haft telefonkontakt, men på min födelsedag den 6 juli 2012 var jag på vårdcentralen i Vilbergen och kollade mitt bröst för första gången, och då jag fick läkarutlåtandet att det inte var nån fara och absolut inte bröstcancer så kunde jag ju lugnt gå hem och fira min födelsedag med familjen, nu hade jag ändå fått den bästa födelsedagspresenten, trodde jag.

Men nu ligger jag alltså här påkopplad med slangar i sjukhussängen på onkologen US Linköping exakt 4år efter min första behandling.
Hur skulle man i sin vildaste fantasi kunna tro att det skulle bli så här?

4år och vad ska man säga?
Grattis eller?!
Det är på ett sätt förjävligt att man inte bara kunde fått sina 6 behandlingar och varit "färdig" efter det som vi trodde från första början.
Men så får jag vända på det hela och tänka på att det faktiskt gått 4år, jag har klarat av att leva med sjukdomen i 4år och det är väl värt att fira.
Det har verkligen gått upp och ner som en bergochdalbana men vi har klarat oss igenom det tillsammans som en familj hela tiden.
Liam var ju bara strax över året den dagen för 4år sedan och jag kommer så väl ihåg tankarna som cirkulera i huvudet på mig, "skulle inte jag få se mina barn växa upp, Liam skulle ju inte ens känna igen mig på kort när han blivit större."
Men nu står jag här med en 5åring och en 7åring, och det trodde vi väl aldrig.

Många tårar har fällts av både sorg och glädje och fler kommer det säkerligen att bli.
Men hur man än vrider och vänder på det så är jag idag glad och tacksam för att fortfarande få ligga i sjukhussängen och få medicin, för om jag inte legat här så tror jag att vi alla kan lista ut vart jag hade legat då.
//Bex

Kommentera här: