Ända in i själen

I fredags kväll när hela familjen sitter i soffan och tittar på idol så blir det reklampaus som så väldigt ofta, då dyker nya Ica reklamen upp i rutan och jag tittar snabbt ner i telefon för att inte behöva titta på den eftersom jag är väldigt känslig just nu och speciellt när det handlar om cancer.
Men då känner Macke för att vara lite pedagogisk (utan att tänka sig för) och förklarar för fröna att jag tycker att denna reklamen är lite jobbig, "vet ni varför?" frågade han sen.
Näe svarar barnen, då förklarar Macke för Liam och Linnea vad reklamfilmen egentligen handlar om och varför "stig" i filmen blir så ledsen.
Sen tillägger Macke även att det är ju bara på film men det händer även i verkligheten och dom vill att det ska uppmärksammas.

Men eran mamma är så stark säger Macke sedan, så det är ju inget att oroa sig för. Och tro att jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna.
För det är just det, jag vill visa mig stark inför barnen, och om barnen får se mig gråta på grund av nånting som har med cancer att göra så tror jag att dom kommer fatta mer hur pass allvarlig sjukdomen är, och då ser jag minsann inte så stark ut.
Jag vill verkligen inte att dom ska förstå att om det inte vill sig väl så kan dom förlora sin mamma i denna sjukdom, och som det är just nu så anser inte jag heller att dom behöver veta det.
Kanske är fel av mig men så känner jag.
Man behöver inte gå händelserna i förväg och risken är väl att barnen kanske gör det.

Men igår lördag fick fröna se mig gråta av lycka iallafall, fick nämligen fotona som vi tog i Linköping hos fotograf Satu, och då det ingick tre foton i paketet som Becca vann åt oss så var jag tvungen att beställa några extra foton eftersom att det var så många som blev bra och jag vill gärna ha foton som är spontana oxå, sen ska vi ju ge bort och så vidare, vi får ju fotona digitalt alltså så man kan göra hur många kopior man vill när man väl köpt ett foto.
Men då jag beställde ett flertal foton utöver paketet så räkna jag med att få en "saftig" räkning.
Men i mailet som fotograf Satu skickade med fotona skrev hon även att hon bjuder på resterande foton "kul att kunna glädja dig och du förtjänar det" skrev hon.
Alltså jag blir rörd till tårar när människor är så generösa och snälla.
Det är så mycket utgifter ändå, det är mediciner, skolfoton, simskolan, barnkalas, ja gud vet allt och att då få en sådan fin överraskning ja då kommer tårarna helt enkelt.
Men så länge det är glädjetårar så bjuder jag på det.
//Bex