Inte längre "en i gänget"

Idag blev det äntligen en sväng till gymmet efter jag varit och lämnat fröna på skola och dagis, riktigt skönt att få arbeta med kroppen igen efter mer än en veckas uppehåll.
Men jag ska nog ringa och bestämma en träff med sjukgymnasten uppe på onkologen, sköterskan Linda gav mig numret sist jag var där och tyckte att det var en bra idé att prata med sjukgymnasten eftersom att min kropp inte riktigt är vad den bör vara, och som jag känner nu så här efteråt så är det nog vissa övningar som jag bör undvika då dom belastar t.ex ryggen som jag ska vara lite rädd om.
Sjukgymnasten kan ju se på mina röntgenplåtar och säga vad som är viktigt för mig att tänka på.
Jag gör ju många olika magövningar t.ex men en del av dom övningarna belastar ju ryggen lika mycket som magen och det kanske inte är bra för mig, vad vet jag liksom.
Så det är nog bäst att kolla upp med sjukgymnasten så jag inte gör nå't galet.

Var även på jobbet idag och åt lunch med några av arbetskamraterna.
Och nu är ju julförberedelserna igång för fullt nere på Charlies.
Det diskuterades sittningar och arbetspass, och det är då man inte vill annat än att vara frisk och få jobba, det bara spritter i kroppen på mig och jag vill bara sätta upp mig på några av passen, bara några få för att få känna gemenskapen😩

Det låter säkert löjligt för den som aldrig upplevt det, men att stå på sin arbetsplats med bästa arbetskamraterna och göra folk nöjda och glada medan man samtidigt har så jädra kul själv, det är svårslaget.
Och att veta att man inte längre kan vara "en i gänget" svider nåt fruktansvärt.
Ja jag vet att jag är sjuk och har inte orken i kroppen längre men sinnet är det inget större fel på.
//Bex

Kommentera här: