En svår balansgång.
Idag har jag varit och tagit den antihormonella sprutan i magen, skapligt jobbigt eftersom att den ska tas var 28:e dag men mina andra mediciner tas var 3:e vecka det vill säga med 21 dagars mellanrum, så det blir ju att jag måste gå till vårdcentralen och ta sprutan varje gång det inte klaffar med de andra medicinerna (som är ganska ofta) och detta ska jag hålla reda på själv dessutom, jag som är så ordningsam och har ett så väldans bra minne😱
Jag har inte missat den än iallafall mer än någon dag.
Jag får ju lida kraftigt av om jag inte tar sprutan så då blir det liksom lättare att komma ihåg.
Nu när jag inte tar någon cytostatika under sommaren så måste jag även ta antihormonella tabletter varje dag, jag har tagit dom förr och jag vet att man blir som om man kommer i klimakteriet, så humöret svänger ganska kraftigt här hemma och fröna går mig lätt på nerverna nu när dom varit hemma en längre tid.
Nu är mina barn extremt tjatiga oxå så det är inte helt oprovocerat när jag efter ett tag blir arg och fräser ifrån.
Som sagt jag vill ha fröna hemma så mycket det går men ibland undrar jag om jag inte vill för mycket, jag har banne mig inte mycket krafter kvar när dagen är slut.
Det är fasiken svårt att balansera mellan sjukdomen och familjelivet ibland.
//Bex