Man mår bra när man gör det man älskar.

I don't like my mind right now

Stacking up problems that are so unnecessary

Wish that I could slow things down

I wanna let go but there's comfort in the panic

And I drive myself crazy 
Thinking everything's about me
 Yeah, I drive myself crazy
' Cause I can’t escape the gravity

I'm holding on 
Why is everything so heavy?
Holding on
 So much more than I can carry

I keep dragging around what's bringing me down
 If I just let go, I'd be set free 

Holding on
 Why is everything so heavy?

En liten bit av en text ifrån en av Linkin Parks nya låtar, och jag kan tänka mig att det var så han verkligen kände. 
Jag och Macke har pratat en del om det här med att Chester tog livet av sig, vi har sett en del klipp och intervjuer där man får en helt annan vinkel av hur han verkligen mådde, hur han blev behandlad och vad han blev utsatt för när han var ung/barn. 
Och då Linkin Parks låttexter oxå är väldigt mörka och sorgliga så har man även börjat fatta att mycket av det han sjunger är om sig själv. 
Jag kan aldrig förstå hur dåligt Chester verkligen mådde, hur man kan må så dåligt att man kan lämna så mycket efter sig, inte bara sina bandmedlemmar i ett av de största bandet i världen utan även fans och inte minst familj och vänner. 
Som när Macke visade en bild för mig där Chester står på scen och har ett hav av fans som står med sina mobiler och lyser till när han sjunger, alltså han måste ha känt sig så älskad och få får uppleva den kärlek som han gjort, men ändå så var de onda, hemska tankarna för starka och det förflutna hann ikapp honom. 
Men nånting som jag faktiskt kan relatera till och som jag kan förstå är att Chester måste känt sig så lycklig när han stod på scen, jag kan självklart aldrig säga med säkerhet att det var så men jag vet av erfarenhet att när man får göra det man älskar och det man verkligen tycker är kul och mår bra utav så försvinner det hemska för en stund, i mitt fall så försvinner all oro i kroppen, all smärta, alla tankar, jag kan till och med glömma att jag är sjuk för en stund, men den stunden har tyvärr ett slut och när man återgår till verkligheten så blir jag lätt deppig, arg och ledsen, då hinner allt elände ikapp och jag får oftast oxå lida för att jag har haft så roligt. 
Och så kan jag tänka mig att deprimerade människor oxå känner som nu i Chesters fall, när han gett sitt allt och klev av scenen så kom nog ondskan över honom igen. 
Som sagt jag kan omöjligt veta men utifrån hur jag själv känner så kan jag tänka mig att andra känner likadant. 
//Bex 

Kommentera här: