Trodde aldrig jag skulle få uppleva detta.

För mig är det stort. 

Idag var det då äntligen dax för skolstart, och det var något spända och förväntansfulla barn som jag gick ner med till skolan idag. 
Linnea som börjat 2:an redan och Liam som börjar 6 års. 
Så skönt att få lämna dom på ett och samma ställe. 
Det här var ju en av mina milstolpar i livet, att få se barnen börja skolan. 
För ett antal år sedan trodd jag aldrig att jag skulle få uppleva denna dagen då båda våra ungar börjat skolan, det är visserligen bara 6års för Liam ännu så han har ju ingen skolplikt men ändå, det är ju en slags inslussning till riktiga skolan. 
Det var en sån skön känsla att få lämna barnen idag och bara njuta av att jag faktiskt har klarat det första målet jag satte upp när jag fick sjukdomen. 
Det känns som om jag har presterat nånting, och det har jag väll på sätt och vis, för utan mitt humör och jävlar anamma så hade jag kanske inte kommit hit där jag är idag. 
Och som min svägerska Jenny sa för några dagar sedan, så blir det inte bara lättare för mig i min sjukdomsprocess om jag är som jag är, utan det blir även lättare för alla andra runt om oxå. 
Om jag försöker vara glad och tänka positivt så märker folk runt omkring inte av så mycket av min sjukdom och då blir det i sin tur lättare för nära och kära att vara stöttande, det är nog lätt att folk kanske drar sig undan lite om man verkligen beter sig som en "sjukling" som tycker synd om sig själv och klagar på allt, det blir obekvämt för omgivningen och man vet inte hur man ska reagera. 
Sen vill inte jag bli behandlad som en sjukling heller, mår jag dåligt så sköter jag mig själv i mitt hem och mår jag bra vill jag självklart ha så roligt som möjligt och inte få en massa ömkande blickar och kommentarer. 
Sen är det inget fel i att fråga hur jag mår, men man behöver inte lägga huvudet på sniskan och tycka synd om mig varje gång, och det slipper jag oftast eftersom att folk inte ser mig som en "sjukling". 

Nu sover fröna gott iallafall efter första skoldagen och imorgon har dom en ny skoldag att se fram emot. 
//Bex 

Kommentera här: