Då var man färdigbehandlad....2017

(null)
Då har man varit på onkologen och fyllt på kroppen med medicin för sista gången det här året och nu ska jag inte tillbaka förens år 2018. 
Det låter ju bra när man säger det iallafall men i själva verket är det ingen skillnad från förut, var tredje vecka som vanligt. 
Men nu ska jag njuta av en Jul och Nyår helt fri från cytostatika och det ska bli så skönt vill jag lova. 

Till eftermiddagen kom min faster Monica och Kurt hem till oss på en julfika för att ge barnen deras julklappar. 
Ungarna trodde direkt att dom skulle få öppna klapparna på stört men så blev det inte så klapparna får nu ligga under granen tillsammans med dom andra paketen fram tills på söndag. 

Men idag är det ju torsdag så självklart ska ju jag hem till Becca för torsdagsdrink, men idag är det inte vilken torsdag som helst utan det är sista torsdagen innan julafton och då ställs det till med lilljul, och vad som egentligen menas med det är att vi inte bara dricker onyttigt som vanligt utan vi äter en massa onyttigheter oxå😂
//Bex 

Kommentarer:

1 Cam And:

Hej! Jag har läst din blogg länge nu och följer den alltid. Det som slår mig är att du är en stark och positiv person som kämpar och aldrig klagar och inte vill vara någon till last. Jag vet att det ekonomiska bidrar till att ro båten blir ännu tyngre. Jag tänkte bara fråga om du funderat på att låta de som vill bidra med en slant? Jag skulle gissa på att ditt svar blir blankt nej med tanke på hur jag uppfattar dig som person. Men kanske kan du ändå tänka dig att åtminstone låta oss andra få avgöra den saken själva? Det är inte något att skämmas över eller ett underlag, enligt mig. Vet inte om du sett på fejan att kvinnan som blev utsatt för en gruppvåldtäckt fått insamlat 600000 kr via journalisten Joakim Lamotte. Det du går igenom är ingen människa värd och vi vet alla att sjukdomen an dag kommer att ”vinna” och vad det kommer innebära för din man och dina barn. Det är bara överjävligt hur illa svårt sjuka som du tvingas att kämpa för sin rätt och överlevnad utöver behandling mot sjukdomen i sig. Skyddsnätet borde vara heltäckande och självklart för svårt sjuka. Finns det något jag kan göra? Kan jag få sprida på Fb din berättelse, länka till din blogg och även starta en insamling för dig och din familj? Jag förstår dig absolut om du inte vill, all respekt till dig. Varma kramar och kärlek till dig.

Svar: Hejsan!
Vad gulligt skrivet av dig.
Ja jag har som du skriver väldigt svårt att ta emot hjälp, det är ju liksom inte mer ”synd” om mig än vad det är om någon annan tänker jag.
Det finns alltid dom som har det värre, jag har åtminstone min familj och släkt som alltid ställer upp och det är guld värt.
Du får absolut länka till bloggen, jag skriver även lite på cancerhjälpens FB sida så jag finns även där.
Tycker bara det är roligt om nån gillar eller kanske har nytta av det jag skriver.
Alla är inte lika öppna med sin sjukdom och då kan det vara svårt för nära och kära att förstå, och därför skriver jag gärna hur jag tänker och agerar i många lägen så kanske någon kan dra nytta av det jag skriver.
Angående insamling så vet jag att det är upp till var och en om man vill skänka pengar, men för mig känns det lite som att jag tigger även om jag vet att det inte är så.
Typiskt stolthet, man tror man ska klara allting själv och gör man inte det så är det lite pinsamt och skamset.
Jag har sett några som har insamlingar på olika cancersidor, men jag vet inte ens hur man går tillväga för att öppna en sådan.
Jättesnällt att du tänker som du gör och jag vet verkligen inte vad jag ska svara men det känns inte som att jag skulle vara någon som folk skänker pengar till utan man skänker nog hellre till forskning eller så.
Kram❤️❤️
Bex

Kommentera här: