Ända in i själen

Dan före dopparedagen. 

Imorgon är det äntligen julafton och fröna får efter en lång väntan öppna sina julklappar. 

Enligt ungarna själva så har dom väntat en evighet på att få öppna sina paket, men imorgon är väntan äntligen slut. 

Igår hade vi charlies sist glögg/julfest, sista personalfesten oxå för den delen då det nu 2018 blir nya ägare. 

Vi städade, drack glögg, åt god mat (icke julbord) och skrattade hysteriskt som i vanlig ordning, men då jag dagen innan hade tagit behandling med zometa (skelettstärkande) så blev jag emot småtimmarna väldigt trött och fick duktig kramp i vaderna, så kvällen avslutades tidigare för mig än vad som var tänkt tyvärr. 

Jag fick ett tips för en tid sedan att man skulle dricka vätskeersättning i samband med behandlingarna men det glömde jag väl så klart, så igår när jag kom hem kunde jag fasiken knappt gå. 

Det är en sådan sjuk krampkänsla som inte släpper, när man tryck i sig några smärtstillande så lindrar det efter ett tag men det gåt absolut inte över. 

Men klockan var nog närmare 23:00 innan jag åkte hem så jag känner mig rätt nöjd ändå, som sagt jag trodde jag skulle hålla ut längre men det gick bara inte och jag misstänkte det redan innan kvällen började eftersom att jag vet hur det blivit med krampande muskler efter tidigare behandlingar. 

Hur som helst så blev det en underbar kväll så jag är glad att jag kunde medverka så länge som jag gjorde. 

Nu ser vi fram emot morgondagen med familj/släkt, god julmat, klappar och förmodligen en hel del godis oxå. 

GOD JUL🎅🏻❤️❤️

//Bex