Jag gör en "Trump"

Imorse vaknade jag utan feber, jag mådde inte helt ok men jag var feberfri iallafall, så då valde jag att åka och veckohandla idag så att jag åtminstone fick något gjort, kan vara så att jag har lite svårt att vara still och därför tvättade lite oxå, men annars har jag inte gjort så jättemycket och jag måste ju säga att jag känner av direkt när jag gjort något ansträngande, min temp har vacklat mellan 37,3-37,7 under hela dagen men aldrig överstigit 38 så då anser jag det inte som feber😉
Men på eftermiddagen efter jag hämtat Liam så stod termometern på 38,2 igen när jag kolla. 
Jag blir så trött på mig själv att jag inte bara kan lyssna på min omgivning och sätta mig i soffan och bara ta det lugnt. 
Men Näe det är väl onödigt, Jaja det är ju jag själv som får lida för det. 

Sen har jag även ett i-landsproblem, det var det här med håret igen. 
Nu har jag bestämt mig för att bli mörk eftersom att min ursprungliga hårfärg är mörk och då blekning sliter för mycket på mitt stackars sköra hår, så jag gick till en hårvårdsbutik/frisör som då berättade att en intensivtoning är det bästa för håret. 
Jag handlade och färgade och kände mig nöjd, men så dök det upp något som jag inte varken sett eller tänkt på när jag haft min blonda mohikan liknande toffs på huvudet och det är att håret fortfarande inte växer ordentligt längs upp på hjässan efter strålningen, när jag strålade hjärnan så låg jag på rygg och strålades från bägge hållen så dom här strålarna har ju då överlappat varandra därav att hårväxten längst uppe på hjässan inte har återhämtat sig och kommer nog förmodligen aldrig att göra. 
Men när håret var blont så såg man ju inte det men nu när det blivit mörkt så syns det ganska väl😩
Så nu blir det till att göra en "Trump" och kamma över flintet med det hår man har. 
Nä vars så farligt är det väl inte men det är väldigt tråkigt när man tar av sig mössan och man ser skalpen på mig. 
Många problem finns det här i världen och jag sitter på ett av dom😂
//Bex 

Orkade inte ta mig hemifrån.

Noooo!

Åh vilken skitdag det här blev då, jag som skulle åka och handla, tvätta och städa lite men ingenting av det fick jag gjort idag, istället vaknade jag med en feber på 39,4. 
Så Macke fick komma hem och köra Liam till dagis imorse för inte ens det klarade jag av. 
Så idag har jag sovit, sovit och åter sovit, precis som att min kropp visste att fröna skulle tillbaka till skola och dagis idag efter sportlov och sjukdomar så då passar vi på att stänga av kroppen för en dag. 
Efter febernedsättande och en hel dag med sömn så tog mitt huvud med sig resten av min kropp för att gå ner till skolan och hämta Linnea och det var efter halva vägen dit som jag kom fram till att jag nog inte ska sätta mig i en bil för att hämta Liam på dagis då benen kändes som spagetti på mig och jag var helt orkeslös, så det blev Macke som fick hämta honom oxå.  
Nu på kvällen börjar tempen stiga över 38strecket igen så om jag vaknar med feber imorgon oxå så får jag nog slå en pling till onkologen iallafall, det kan ju vara så att dom vill att jag går och tar prover för att hålla koll på de vita blodkropparna, men idag hade jag fasiken inte orken att ta mig till sjukan och sitta ibland en massa människor om min sköterska hade velat det, så jag la mig och sov istället. 

Nu återstår det bara att se hur kvällen och natten kommer att bli, men jag hoppas självklart att jag kommer att må bra imorgon igen så att man kan göra sina sysslor då jag känner att man har halkat efter en del nu. 
//Bex  

Kändes aningen obekvämt.

Igår hade det blivit dax för dop då frönas kusin Axel skulle döpas, samma datum som Liam döptes på för fem år sedan dessutom. 
Dopet var fint och Macke fick bli gudfar men själv kunde jag mått bättre. 
Vi kan väl säga som så att jag inte hade en av mina bättre dagar igår direkt, och när jag inte mår jättebra så blir jag lätt lite nerstämd och när jag blir nerstämd så blir humöret mindre bra och man blir ganska överkänslig, och att då sitta och lyssna på en präst som pratar om livet och döden och att livet inte alltid blir som planerat eller vad den nu var han sa, för jag försökte faktiskt att slå dövörat till, jag ville och orkade inte lyssna, så jag satt och försökte besvara Liams alla tusen frågor som han hade i stället. 
Efteråt blev det korv med bröd, godfika, presentöppning och lek för barnen. 

Förra veckan ringde sköterskan tillbaka till mig och sa att min läkare tyckte att jag skulle fota märket på axeln med jämna mellanrum för att kunna avgöra om det förändrar sig tills dess att det är dax att träffa läkaren.
Den första kallelsen för röntgen har nämligen kommit nu, så snart är det dax för mina kontroller igen och som vanligt blir man nervös och lite stressad, och även om jag försöker att intala mig själv att märket på axeln bara är nåt ofarligt hudutslag så finns det ändå en liten oro i bakhuvudet. 
//Bex