Ända in i själen

Ja man är allt lite seg idag, jag är så himla trött i huvudet. 

Har inte så mycket ork till nåt egentligen så då är det ju extra roligt att hämta Liam på dagis där han har valt att typ bada i lera utan galonkläder. 

Så det var bara att klä av honom ytterkläderna och sätta honom i bilen med bara mjukisdress på sig och när vi kom hem så var det bara att gå raka vägen till tvättstugan som tack och lov var ledig, och då kläderna var blöta så gick det ju inte att rysta av sanden utan jag fick ställa mig och skölja ur alla kläder innan jag slängde in dom i maskin, det är just sånt här som man vill slippa dessa dagar. 

Öj man blir helt slut. 

Macke tog iallafall med sig Linnea upp till bowlinghallen idag när han skulle träna. 

Hon har blivit väldigt känslig sista dagarna, och mitt humör påverkar henne väldigt mycket.

Jag tror dessvärre att hon har börjat snappa upp allvaret med min sjukdom. 

Hon blev jätteledsen igår flera gånger när jag snäste till eftersom mitt humör och tålamod blir extremt dåligt efter medicin. 

Jag suckade och stönade även när jag hämtade henne från skolan igår och orkade inte riktigt lyssna på vad hon hade att säga, jag ville ju bara därifrån liksom, då blev hon oxå väldigt ledsen. 

Så det är nog som Macke säger, Linnea vill absolut inte se mig må dåligt för då blir hon rädd att det ska hända nåt obehagligt. 

Så Macke bad mig snällt igår att tänka lite på hur jag beter mig i hennes närvaro, att jag kanske kan bita mig i läppen och hålla tyst istället för att fräsa till. 

Det är ju trots allt barn vi pratar om, och dom är lite mer krävande vissa gånger, vi vet väl alla hur svårt det är att få ett barn att vara tyst, munnen slutar typ gå när dom somnar. 

Så väldigt skönt med torsdag då jag kan överlåta nattningen till Macke och själv dra till Becca för att ta mig en lugnande torsdagsdrink, som idag blev en cider i mitt fall då jag känner mig lite klen i magen så här efter medicin och grejer. 

//Bex