Stressen är sjuk.

Ja då var denna helg snart över och vardagen tar åter vid. 
Och för min del betyder det att åter ta tag i det här med läsandet och skrivandet till LÖF och försäkringskassan. 
Ja för många har reagerat på mitt möte sist med försäkringskassan även jag själv när jag väl kom hem och började inse vad han faktiskt hade sagt. 
Jag kom ju dit för att få svar på mina frågor som jag hade men gick där ifrån utan att ha fått svar på nåt egentligen. 
Och det enda som jag kunde tänka på när vi väl satt på mötet 40 minuter senare än planerat dessutom var att "min parkeringstid snart går ut så vi kommer ju inte hinna med speciellt mycket" och mycket riktigt så hann vi inte speciellt mycket heller. 
Syftet med mötet var ju att jag skulle få svar på hur man räknat ut och fått fram min sjukersättning, jag känner att jag vill kunna svara andra när dom frågar mig hur det kommer sig att jag har den ersättningen som jag har, jag vill inte bara rycka på axlarna och säga att jag inte vet, jag vill väl kunna svara på det lika väl som jag kunde svara på vad jag hade för lön och varför när jag jobbade. 
Så nu har jag bestämt mig för att skicka ett mail till min handläggare på FK där han antingen få ta reda på svaren till mina frågor eller så får han skicka mig vidare till någon som vet. 
För det är väl därför man har en handläggare så att man kan få svar på sina frågor, få hjälp på vägen och även kunna prata med om nåt känns fel. 
Det trodde iallafall jag var en stor del av en handläggarens uppgifter. 

Sen har vi ju det här med LÖF, om jag nu har överklagat som jag gjorde när jag bad dom om att kolla på förlorad arbetsinkomst så är det väl lika bra att göra det ordentligt, så nu ska jag försöka få ett utlåtande av min egentliga läkare nere på vårdcentralen som denna läkare (Birgitta) som jag fick vikariera för under semestertider, för när jag för kanske två år sedan pratade med min egentliga läkare tyckte hon ju själv att den vikarierande läkaren (Birgitta) hade gjort fel som inte skickade vidare mig direkt och använde uteslutningsmetoden, "det är ju självklart bättre att utesluta det mest allvarliga direkt" va ungefär vad hon sa till mig. 
Så då blir man oxå lite arg att man inte kunde fått henne den där dagen (som dessutom var min födelsedag) när man besökte vårdcentralen. 
Så nu ska jag försöka få hennes ord på papper så att jag kan skicka in dom oxå tillsammans med mitt eget utlåtande till LÖF. 

Mycket pappersarbete blir det och jag kan säga att med tanke på min oro och stress över hur AFA försäkring kommer att räkna ut min ersättning så har jag nog aldrig känt mig närmare en psykisk kollaps än just nu, och då ska det tilläggas att jag jobbat inom restaurangbranschen hela mitt liv där man verkligen bör vara stresstålig.  
Det kanske tåls att tänka på. 
//Bex 


Kommentera här: