Ända in i själen

Imorgon blir jag ännu ett år äldre. 

Idag har jag varit i Linköping och fått mitt herceptin (antikroppar), en behandling som bara tog 90 minuter, jag som fick för mig att det skulle gå på en halvtimme eller så, det var ju länge sedan jag fick just herceptinet nu så jag har liksom förträngt hur lång tid det tar. 

Men hädanefter kommer det bara ta 1timme, det tog 30 minuter extra idag bara för att vi skulle starta upp det och vänja kroppen. 

Hade även förträngt att man oftast får frossa och feber utav herceptinet framåt kvällen, men det påminde sköterskan mig så snällt om. 

Så direkt roligt är det ju inte att ligga där och försöka fördriva tiden när man vet hur mycket man har att göra hemma, skulle viljat baka idag egentligen, fröna vill ju så gärna ha tårta imorgon när jag faktiskt fyller år. 

Hela 36 år har jag hunnit att bli. 

Och för mig är det ett rent nöje att få bli äldre, jag åldras med glädje vill jag lova, jag ser varje födelsedag som en seger i min kamp mot sjukdomen. 

Så trots att jag kommit i den där åldern då man lägger allt fokus och pengar på barnens födelsedagar istället så känner jag ändå att jag har något att fira varje år den 6 juli, för jag blir trotts allt ett år äldre även om oddsen inte är på min sida. 

Så det tåls att tänka på när du fyller 50år och har ångest över hur fort tiden går och hur "gammal" du har blivit. 

För om jag skulle få äran att bli så gammal så skulle jag fasiken fira med pompa och ståt vill jag lova. 

Och som den gammal klyschan säger "man blir inte äldre än vad man gör sig" och det stämmer så jädra bra, man kanske blir äldre i kroppen och kan inte göra de saker man en gång kunde men att ha kvar barnasinnet och vara lite barnslig emellanåt (inom rimliga gränser) är det fasiken inget fel med. 

//Bex