Jag HATAR dig.

Jag finner inte längre några ord, det går inte att förklara hur arg, ledsen, besviken och rädd jag blir när människor bara dör på löpande band utav den här jävla sjukdomen. 
Det känns som att det är väldigt många som behövt sätta livet till nu på sistone. 
Senast igår läste jag att skådespelaren Michael Nyqvist gått bort på grund av den vidriga cancern. 
Förra torsdagen när jag kommit hem från Becca och gick in på FB så möttes jag av orden "vila i frid" och en bild på en tjej som är i ungefär samma ålder som mig. 
Våra barn har gått på samma dagis och vi har pratat en del eftersom att vi lite sitter i samma sits.
Men nu är hon alltså inte längre med oss, sjukdomen vann kampen och ännu ett ljus släcks på vår jord och tänds på himlen. 

Hur fan kan du vara så förbannat grym och känslokall?
Jag mår illa av din framfart och skövlande av så många människors liv, och varje gång jag behöver läsa om ditt senaste offer så väcks rädslan i mig, rädsla över att bli nästa offer, rädslan över att förlora den kamp jag strider. 
Jag HATAR dig och vad du gör med människor. 
Näe fy f@n, jag finner inte rätta orden om dom överhuvudtaget finns. 
Men att hatet emot dig finns det är det ingen tvekan om. 
Vila i frid fina Mia ❤️❤️
(Och Michael) 

För övrigt så gick mitt läkarbesök bra idag. 
Jag fick med mig Ida och Molly som stöd då Macke hade väldigt svårt att ta ledigt från jobbet. 
Allt i kroppen stod still och var oförändrat, så nu får jag ta min efterlängtade paus. 
Den blev dock inte riktigt som jag hade hoppats på, den blev däremot lång, hela sommaren ska jag gå utan cellgifter (juli, augusti och september) men jag måste iallafall åka till Linköping var 3:e vecka för att få antikroppar och även skelettstärkande emellanåt, sen är det den antihormonella sprutan var 28:e dag som jag ska fortsätta med och så ska jag även börja att äta de antihormonella tabletterna igen varje dag fram tills vi återigen börjar med cellgifterna. 
Så helt medicinfri blir jag knappast, men jag slipper åtminstone cytostatikan och det är den som ger mig flest biverkningar så jag får vara nöjd med det, å andra sidan om jag skulle gått utan någon medicin alls i tre månader så skulle jag gå och oroa mig för det istället och nojja mig för minsta lilla jag känner i kroppen, så detta blir nog bästa lösningen även om jag hade önskat att jag kunde typ få känna mig frisk för ett tag. 
//Bex 

Kommentarer:

1 Helena:

Ja fy för denna vidriga sjukdom.... utrota cancer för gott!! Saknar min fina vän Mia så mycket!! STYRKEKRAMAR till dig ❤️

Svar: Tack så mycket.
Ja livet är så otroligt orättvist ibland så man blir så arg och ledsen😢
Bex

Kommentera här: