Ända in i själen

Livet som sjukpensionär kan man sammanfatta väldigt kort, "mycket utgifter och lite inkomster" 

Jag vet att jag inte borde klaga för jag har det trots allt mycket bättre än vad många andra sjuklingar har, men när man precis har lagt en massa pengar på mediciner och skit och man ser hur summan på buffertkontot börjar sjunka så blir man lätt irriterad och stressad och då måste man få klaga lite. 

Allt blir så dyrt när högkostnadsskyddet gått ut och innan man kommer upp till ett nytt och det är vid dom tillfällena som man börjar ångra vissa inköp man gjort som man kanske hade kunnat vänta lite med, jag tycker nog inte att jag gjort några onödiga inköp direkt då jag inte impulshandlar som jag kunde göra förut, men vissa saker hade kunnat vänta, men då finns alltid risken att man antingen får betala mer för varan eller att den helt enkelt inte finns kvar alls. 

Man ser bara alla utgifter som man har framför sig med stundande semester och allt och man vet ju av erfarenhet hur mycket pengar det kan gå åt då som barnfamilj, för när barnen kommit över den där gränsen då dom har fri entré så blir det helt plötsligt väldigt mycket dyrare, så det är ju tur att man bara har två. 

Linnea har ju dessutom kommit över stadiet "flicka" nu och ska därför oxå göra sig av med sitt flickrum för att förnya det till ett tjejrum.

Alla leksaker ska bort, rosa ska bytas ut till svart, vitt och grått (inte mig emot i och för sig) den "gulliga" fondtapeten ska målas över, sängkläderna med Disney funkar absolut inte längre då det nu ska vara enfärgade påslakan. 

I dessa fall älskar jag verkligen Ikea, och Ullaredsresan kommer oxå passande om mindre än två veckor, men en stor del får hon oxå önska sig i present då hon faktiskt inte fyllt år än. 

Jaja man vet ju att dessa perioder kommer men man vet bara inte riktigt när. 

//Bex