Det är så hemskt att veta.

Jamen tro att jag hade tankarna på annat när jag helt glömt bort att jag skulle gå och ta blodprover idag, ren tur att jag slog en glimt på griffeltavlan imorse när vi åt frukost, Jaja det är lätt hänt men nu kom jag på det själv den här gången, det är värre när sköterskan ringer och frågar hur sent jag egentligen tog mina prover eftersom att Linköping inte fått några svar än, det har liksom hänt några gånger och då får man bege sig upp till sjukan det första man gör dagen efter. 

Idag när jag var uppe på sjukan så träffade jag på en av Linneas klasskamraters mamma och lillebror, det är nämligen så att lillebrorsan i den familjen har leukemi och går varje vecka för att ta prover och behandlingar, alltså när jag ser den lille killen som är något yngre än Liam gör det fasiken ont i hjärtat på mig, han ler och ser så glad ut men så när man vet vad den lille killen går igenom så gör det så ont i mig. 
Alltså jag vet ju hur jag själv mår utav mina behandlingar så tänk då hur han måste må😢
Usch det är en j@vla sjukdom det här och det drabbar så väldans många, stora som små, gamla som unga, och det finns dessutom hur många olika cancersorter som helst, jag har läst mig till att det finns över 100 olika kända typer av cancer som kan drabba människan, helt galet mycket. 
Jag har själv råkat ut för 3 av dom vad jag vet iallafall. 
Men det som kan ge glädje i eländet är att lillkillen från idag kommer att bli frisk så småningom, och det får åtminstone mig att bli lite varm inombords. 
//Bex 

Kommentera här: