Ända in i själen

Jamen vad förvånad jag blev när febern kom på besök igår kväll igen.....inte. 

När ska det vända egentligen? 

Det funkar inte att jag åker på feber var och varannan kväll. 

Just nu känns det som att kroppen håller på att ge upp men hjärnan och viljan säger nåt helt annat. 

Det är ett jävla krig inuti mig, medicinerna ska attackera och utplåna cancern men samtidigt så ger den sig på allt annat i kroppen oxå, den ger mig feber och huvudvärk, den gör mig matt och trött i kroppen och huvudet, jag försöker att kämpa emot men den ger mig inte mycket att jobba med då även förkylningen har angripit och trycker ner mitt välmående, så just nu har jag fasiken varken orken eller kraften att slå tillbaka. 

Det här är ett krig som jag aldrig kommer att kunna vinna, jag kan förlänga det och lugna striden ett tag men jag kommer aldrig att kunna vinna det, och med den vetskapen så är det inte så lätt att hålla humöret uppe varje gång man mår såhär. 

Man känner sig dessutom otillräcklig och värdelös och det sätter sig oxå på humöret. 

Jaja, jag hoppas på att denna känslan försvinner snart och att jag kan få lite nya fräscha krafter att jobba med. 

Idag var det iallafall dax för röntgen och eftersom jag mår som jag gör så känns det lite extra nervöst, men den nervositeten får jag behålla för mig själv ett tag till då jag inte får något resultat på den än. 

Imorgon blir det ännu en dag hemma med fröna men jag tror nog att vi ska iväg på lite äventyr då. 

//Bex