Manligt med en kvinnlig touch.

Ett par tjusiga skor till detta så är jag nöjd. 


Idag fick jag för mig att gå en sväng i klädbutiker igen, dels för att få inspiration om vad som skulle passa sig på ett bröllop och som jag även kan känna mig bekväm i, och dels för att se om jag kunde hitta något innan mina rabattkuponger gick ut. 
Och samma som sist när jag gick och letade så hitta jag lite fina klänningar och byxdresser mm, men inget som skulle passa mig eftersom att de flesta plagg har en ganska djup urringning, smala axelband eller knäppning i nacken och med helt bara axlar.
Vissa kläder skulle säkert funka om jag har kavaj eller kofta på mig hela tiden så att man inte visar om ryggen eller axlarna är bara, men bröllopet är i augusti så det kan lika gärna vara 30 grader om inte mer och vem klarar av att gå med mer kläder än nödvändigt då?! 

Men så tänkte jag om lite, och grabbarna har ju oftast kostym på bröllop där dom kan ta av sig kavajen när det blir för varmt, så varför skulle inte jag kunna göra lika dan't fast med lite kvinnligare touch?
Så jag leta upp lite olika allternativ i en butik och gick för att prova, mest bara för att se om det skulle bli som jag hade tänkt mig, jag hade ju en bild i huvudet om hur jag ville att det skulle se ut men sen kan det vara ganska knivigt att få det att se lika dan't ut i verkligheten, men jag har åtminstone lite mer än två månader på mig så nåt ska jag väll få ihop under den tiden. 
Men så när jag stod där i provhytten så fick jag på mig det som blev så likt bilden i mitt huvud att jag knappt visste vad jag skulle göra. 
Så jag blev bara tvungen att ta kort och skicka iväg till svägerskan fort som satan då hon är mammaledig och jag nästan visste att jag skulle få respons direkt. 
Jag visste ju vad jag själv tyckte om utstyrseln men frågan var bara hur andra skulle reagera på mitt val av bröllopskläder. 
Men svägerskan som även hade kusinen Ida vid sin sida tyckte precis som jag.
Så jag kunde inte göra annat än att köpa det. 
Nu hade jag ren tur att jag hade valt att gå in i en av de lite billigare butiken så jag kom ganska lindrigt undan oxå. 
Tittade på en kavaj i en annan butik och bara kavajen kostade mer än vad jag betalade för hela paketet idag. 

Jag har visat bilderna på kläderna för ett antal personer idag och fått väldigt blandad respons, dels om det passar sig på ett bröllop, men jag har faktiskt fått ett godkännande av självaste bruden som dessutom tyckte att det var skitsnyggt, så jag är nöjd. 
Bättre än så här blir det helt enkelt inte. 
//Bex 

Fight tills någon segrar.

Då har jag fått tid för nästa röntgen nu då, den röntgen som kommer att avgöra hur min sommar kommer att bli, kommer jag få ta ett uppehåll i cellgifterna eller inte?! 
Självklart så fick jag en tid den dagen då frita håller stängt och då skolavslutningen redan varit. 
Det är helt otroligt att dom alltid lyckas pricka in dom dagarna eller väldigt ofta iallafall.  
Jaja värre problem kan man ju ha. 
Hur som helst om det vill sig väl så kan behandlingen nästa vecka bli den sista, för ett tag iallafall, vet inte hur länge jag kan få hålla upp med cellgifterna men ett uppehåll skulle nog vara bra för min kropp just nu då den tar väldigt mycket stryk av medicinerna.
Det är ju liksom inte bara det sjuka och dåliga i kroppen som får sig en smocka av cytostatikan utan även det friska får ta emot många smällar det oxå, så just därför behöver min friska del av kroppen få återhämta sig lite. 
Ingen klarar väll av att ta emot hur mycket stryk som helst, nån gång måste man ju bara få resa sig och andas lite och samla nya krafter, man skulle faktiskt nästan kunna jämföra fighten i kroppen med fighten i en boxningsring, antingen så blir man knockad till golvet direkt eller så tar man pausar och går rond efter rond tills någon segrar. 
Och det är just en sådan paus som jag skulle behöva just nu så jag kan samla mig och gå in i nästa rond. 
//Bex 

Vad svarar man?!?

I förmiddags när jag var och handlade så stötte jag ihop med en klasskamrat ifrån gymnasiet, jag blev ganska paff eftersom vi gick i gymnasiet i Linköping och jag vet att han även är bosatt där. 
Jag har träffat honom flera gånger efter studenten men då i just Linköping och om jag ska vara ärlig så kommer jag inte ihåg när jag såg honom sist, jag vet att Linnea fanns men Liam kanske inte hade ploppat ut än så jag var ju lite osäker på om han ens visste något om min sjukdomssituation. 
Så jag tänkte att jag säger inget om han inte tar upp det, jag menar det är ju inte direkt så att det är de första jag säger till någon när vi träffas. 
Till en början står vi och småpratar lite, frågar hur läget är och sånt som man brukar göra när man inte setts på ett tag, jag svarade som jag brukar att allt var bra, för trots omständigheterna så mår 
jag helt ok så då ljuger jag ju inte. 
Jag frågade sedan vad han gjorde här i Norrköping eftersom att det kändes helt fel att möta honom i den stora butiken med en kundvagn, han förklarade då att det var för jobbets räkning och att han reser runt en del i yrket. 
Sen kommer självklart motfrågan "Vad gör du nu för tiden då?" 
Ja vad ska jag svara på det??? 
Jag får såklart säga att jag är sjukskriven/pensionär, och då jag vet att det gärna kan vara lite obekvämt att fråga varför så säger jag direkt att jag åkt på cancer som spridit sig, men lägger då snabbt till att jag har levt med det i 4-5 år nu så det håller sig ändå stabilt.
Han reagerar dock som dom flesta andra, med det populära utseendet som jag kallar fågelholken. 
Ja jag vet, alla reagerar sådär men jag mår faktiskt helt ok säger jag då. 
Sen hinner vi inte prata så mycket mer och vi skiljs åt. 

Det är just sånt här som blir lite jobbigt, alltså jag kan ju inte ljuga och säga att jag arbetar när jag inte gör det, han kan lika gärna träffa Sara imorgon som oxå gick i samma klass och som jag fortfarande umgås med och förstå vad fel det kan bli då om jag stått och ljugit ihop nåt. 
Så jag säger gärna sanningen för det blir enklast för mig men jag märker ju hur folk reagerar och många blir ju till och med helt gråtfärdiga, och när jag då ser den reaktionen hos folk så har även jag svårt att hålla igen tårarna. 
Vilket dilemma det kan bli av att vara lite sjuk😉
//Bex