Att prata om framtiden.

I helgen hände nåt riktigt jobbigt, en helt normal grej egentligen men för mig så blev det en extremt obekväm situation och jag fick verkligen kämpa för att hålla igen tårarna. 
Jag vill verkligen inte vara så känslig som jag är för det är helt hopplöst i vissa situationer, någonting som för alla andra är kul, skoj och romantiskt blir för mig bara en påminnelse om vad jag inte kommer att få uppleva här i livet. 
Och det är ju typ vardagliga saker så som om nån pratar om att få barnbarn, när barnen kommer att växa upp och ta studenten eller gifter sig, att bli gammal med den man älskar osv. 
Eftersom att det var möhippa i helgen så kom ju självklart frågan till blivande bruden "vart ser ni er om 20 år?"
Direkt när jag hörde frågan så kände jag mig obekväm, jag la fokus på att försöka få det att se ut som att jag var helt oberörd och jag tror att jag lyckades men inuti mig gjorde det extremt ont. 
Jag känner mig så löjlig och överkänslig och det känns som om att det här är något jag borde kunnat lägga bakom mig nu när det gått så lång tid, det här är ju tankar som jag haft i så många år nu men det är verkligen tankar som man aldrig vänjer sig vid. 
Det blir så jädrans fel när något som nån blir glad av att prata om ger mig helt motsatt effekt, det går ju inte. 
Och jag kan ju självklart inte begära att folk ska sluta prata om vissa saker bara för att jag är i närheten, det är trots allt vardagliga saker som dyker upp lite här och var. 
Näe jag få lära mig att bita ihop bara, nån gång kanske det blir enklare. 
//Bex 

Kommentarer:

1 Nina:

Vet du, jag tror aldrig det blir enklare. Det är en fucked up situation vi lever i och det vore väl mer konstigt om man INTE blir sorgsen när man tvingas reflektera över situationen. Sen kan man ju inte bryta ihop jämt men ont i hjärtat måste det få göra, annars har vi väl inget att kämpa för. Kram till dig (oss)

Svar: Näe det är sant, det blir nog aldrig enklare än såhär, man får lära sig att leva med skiten helt enkelt, för leva ska vi göra och det ska vi fasiken göra länge😉
Kram kram
Bex

2 Ullis:

Håller med Nina där, det blir inte enklare och vi får vara ledsna. Gäller att inte tänka för mycket på den trista situation vi är i.

Svar: Näe precis, man kommer alltid bli påmind om saker man kanske inte får uppleva men får vara väldigt glad över det som vi faktiskt får uppleva istället. Kram
Bex

Kommentera här: