Ända in i själen

Ja då var telefonsamtalet med läkaren överstökat, och det var oförändrat i hjärnan på mig, varken blivit smartare eller dummare och mitt minne hittade dom inte heller😆

Näe vars, men min sköterska sa till mig när jag var på behandling sist att cytostatikan förvärrar t.ex minnet, man vet att cytostatika har en "dålig" inverkan på hjärnan och dess kapacitet men man har inte fastställt hur eller varför, så det så. 

Sen pratade jag och min läkare mycket om biverkningarna som jag har fått, dom värsta är ju mina ömmande fötter och näsblodet, ömmande fötter har jag mest hela tiden vissa dagar är värre än andra men absolut värst är det på kvällen när jag slänger mig i soffan och lägger upp fötterna på bordet, det liksom är en brännande och ömmande känsla under fötterna. 

Och som både läkaren och sköterskorna sagt förut så har jag dragit på mig nervskador av cytostatikan och har man en gång fått nervskador så försvinner dom aldrig helt menade min läkare på, så jag får tänka på att inte gå barfota nu istället, att gå utan strumpor i skor gick bra men jag ska inte gå utan strumpor så jag ena stunden går på ett kallt stengolv och i nästa stund kommer på ett uppvärmt underlag. 

Näsblodet som jag haft senast idag, eller har fortfarande rättare sagt kunde hon inte få till nåt annat än att det är mina slemhinnorna som blivit förstörda, detta oxå på grund utav mina cellgifter, som min läkare sa så har jag tagit såååå väldigt mycket cytostatika och annan medicin nu genom åren att slemhinnorna och nervsystemet fått ta emot väldigt mycket stryk och nån gång kraschar det helt enkelt. 

Så nu har vi bestämt att jag ska dra ner min cytostatikados till 75% istället för 100% som jag får idag, och sen efter nästa kontroll och röntgen som ska göras vid midsommar så får jag förmodligen ta ett uppehåll från cellgifterna ett tag, så länge allt ser bra ut förstås, och jag längtar redan kan jag säga. 

Jag försöker verkligen att inte klaga och att se allt positivt, men när man går och blöder ur näsan en hel dag och märker att det tillslut går ut över familjen för att man bara inte orkar trycka upp mer papper i näsan för att det börjat göra ont då önskar man att man vaknar och allt bara är en fruktansvärd mardröm. 

Men nu ska jag koncentrera mig på det positiva med denna dagen, att min röntgen såg bra ut och att allt fortfarande är oförändrat. 

//Bex