Vad svarar man?!?
I förmiddags när jag var och handlade så stötte jag ihop med en klasskamrat ifrån gymnasiet, jag blev ganska paff eftersom vi gick i gymnasiet i Linköping och jag vet att han även är bosatt där.
Jag har träffat honom flera gånger efter studenten men då i just Linköping och om jag ska vara ärlig så kommer jag inte ihåg när jag såg honom sist, jag vet att Linnea fanns men Liam kanske inte hade ploppat ut än så jag var ju lite osäker på om han ens visste något om min sjukdomssituation.
Så jag tänkte att jag säger inget om han inte tar upp det, jag menar det är ju inte direkt så att det är de första jag säger till någon när vi träffas.
Till en början står vi och småpratar lite, frågar hur läget är och sånt som man brukar göra när man inte setts på ett tag, jag svarade som jag brukar att allt var bra, för trots omständigheterna så mår
jag helt ok så då ljuger jag ju inte.
Jag frågade sedan vad han gjorde här i Norrköping eftersom att det kändes helt fel att möta honom i den stora butiken med en kundvagn, han förklarade då att det var för jobbets räkning och att han reser runt en del i yrket.
Sen kommer självklart motfrågan "Vad gör du nu för tiden då?"
Ja vad ska jag svara på det???
Jag får såklart säga att jag är sjukskriven/pensionär, och då jag vet att det gärna kan vara lite obekvämt att fråga varför så säger jag direkt att jag åkt på cancer som spridit sig, men lägger då snabbt till att jag har levt med det i 4-5 år nu så det håller sig ändå stabilt.
Han reagerar dock som dom flesta andra, med det populära utseendet som jag kallar fågelholken.
Ja jag vet, alla reagerar sådär men jag mår faktiskt helt ok säger jag då.
Sen hinner vi inte prata så mycket mer och vi skiljs åt.
Det är just sånt här som blir lite jobbigt, alltså jag kan ju inte ljuga och säga att jag arbetar när jag inte gör det, han kan lika gärna träffa Sara imorgon som oxå gick i samma klass och som jag fortfarande umgås med och förstå vad fel det kan bli då om jag stått och ljugit ihop nåt.
Så jag säger gärna sanningen för det blir enklast för mig men jag märker ju hur folk reagerar och många blir ju till och med helt gråtfärdiga, och när jag då ser den reaktionen hos folk så har även jag svårt att hålla igen tårarna.
Vilket dilemma det kan bli av att vara lite sjuk😉
//Bex