Döljer allt jag kan.

Där håret aldrig kom tillbax😞 (null)
Det finns vissa saker som man kan tycka är konstigt och obegripligt om man inte vet själva anledningen till varför det är så. 
Jag har nämligen börjat att fundera på hur många utav frönas klasskamrater eller rättare sagt deras föräldrar som faktiskt vet att jag är sjuk, som sagt just nu syns det inte på mig men under tiden som Linnea gått på skolan så har jag varit både svullen och skallig så några har väll kanske förstått att allt inte står rätt till, men att folk vet att jag lever med obotlig cancer tror jag faktiskt inte, speciellt inte i Liams klass. 
Nu kanske inte det är något som alla behöver veta men jag känner ibland när jag tagit medicin att jag kanske inte är så trevlig, och många gånger kan jag nog verka ganska butter och osocial, och för en människa som då inte vet att jag har en massa mediciner i kroppen som får mig att må sämre verkar jag nog skapligt arrogant. 
Vissa dagar vill jag ju bara hämta mina barn på skolan och gå därifrån så fort som möjligt då jag inte orkar med trängseln och skriken från en massa ungar. 
Och detta lilla problem uppstår i många andra situationer oxå, när man t.ex befinner sig i stora folkmassor, och när jag och fröna var på bion i förra veckan så satt vi långt fram i en liten biosalong och då fick jag ett antal gånger titta ner i golvet då bilden på duken blev alldeles för rörig så jag nästan mådde lite illa. 
Sen är det ju även när fröna har innebandyn, då hjälps vi föräldrar åt att ta ned sargen runt plan och stapla den fint på två vagnar, men grejen är att det blir lite tungt efter ett tag och speciellt då man kommit ganska långt upp på stapeln, och jag ska egentligen inte utsätta min kropp för onödiga lyft och påfrestningar så då kan det nog verka som att jag är lite lat och slapp, det är ju inte direkt så att jag går och berättar för varenda människa jag träffar att jag är cancersjuk utan det är nånting som brukar visa sig med tiden. 
Som jag sagt så många gånger förut så är det på både gott och ont att man inte ser att jag är sjuk. 
Också har vi den kala lilla fläcken mitt på huvudet som jag gör allt för att dölja, vet man inte anledningen till varför jag har så lite här på toppen av hjässan så kan man rent av tro att jag bara blivit extremt tunnhårig, och hur roligt är det redan i min ålder😏
Så en massa hårstyling produkter som håller frillan på plats eller mössa är det som gäller. 
//Bex 

Kommentera här: