Inte bara pest och pina.
Idag åkte jag själv till sjukan i Linköping för att ta behandling, jag hade nämligen en lunchdejt med Lisa från cancerhjälpen efteråt.
Jag är som några kanske vet gästbloggare på deras hemsida, och då dom nu även fått fart på cancerhjälpens Facebooksida så har vissa av mina blogginlägg även visats där, och nu har jag även fått frågan om jag ville förgylla cancerhjälpens Facebooksidan
med några inlägg lite då och då, lite som en redaktör kan man säga.
Riktigt kul tycker jag då jag gärna delar med mig av mina erfarenheter och även om hur jag och min familj tacklar ett liv med obotlig cancer, och speciellt när man drabbas i så tidigt skede i livet.
Jag vill t.ex att folk ska förstå att inte allt behöver vara pest och pina som säkert många tror, beroende på hur man blivit drabbad av cancern förstås, jag kan bara prata för mig själv, men oftast så kan man ändå leva ett drägligt liv.
Visst man får välja bort en del saker som man kanske inte kan göra längre men om man får chansen att vara kvar i livet så är det väll ändå värt det tänker jag.
Sen finns det självklart dagar då jag absolut inte känner så här, man har sina svackor och dåliga dagar då man på ett eller annat sätt mår skit, antingen på grund av själva sjukdomen, eller av medicin som medför trötthet, illamående och även ångest/oro.
Jag t.ex har perioder då jag är extremt känslomässig och kan börja gråta för allt och ingenting, men det är ju mitt sätt att reagera.
Hur som helst så känner jag mig ärad att få detta uppdraget, jag som bara började skriva en "öppen dagbok"för mina nära och kära så att dom skulle kunna hålla sig uppdaterade.
Nu ska jag bara försöka förstå mig på hur jag ska göra oxå, jag som är ett sånt himla datageni.....not😬
//Bex