Ända in i själen

Den här lille killen vid namn Milo som är en lillebror till en av Linneas klasskamrater är verkligen ett riktig energiknippe, han är alltid så glad, snäll och go, han kommer alltid med ett stort leende på läpparna och hälsar glatt.

Nu kan jag ana att även han blir sur och grinig hemma som alla barn men det är aldrig nånting som jag har sett nåt tecken av. 

Men trots att denne lille kille verkar tillsynes helt bekymmerslös och inte ha några som helst besvär här i livet så har han på sina 4 år levt ett mycket svårare/hårdare liv än många av oss vuxna. 

Han har nämligen levt de första åren av sitt liv med leukemi även kallat blodcancer. 

Leukemi är inte helt ovanligt att det drabbar barn, små barn dessutom. 

Cancer önskar man verkligen inte att någon ska få och det spelar nog ingen roll hur gammal eller ung man än är, för att få beskedet om att man fått cancer är obeskrivlig vidrigt, men att få det när livet knappt har börjat, det SKA fan inte hända. 

Så även om denna lilla kille gått igenom ett rent helvete med mediciner, cellgifter, sprutor och prover innan han fick börja leva på riktigt så är inte det något som märks på honom. 

Milo är idag frisk ifrån sin leukemi men han har fortfarande dryga året kvar med cytostatika och mediciner och efter det så blir det täta kontroller en längre tid. 

Alltså jag är 36år och tycker att detta är jobbigt, förstå då att vara 4år och genomgå nåt sån't här. 

Han ska ju vara ute och springa, leka och bara ha roligt, kanske snubbla och få några skrubbsår, men fasiken inte behöva ligga i en sjukhussäng och må förjävligt. 

Livet är så J@VLA orättvist!!!

Men Milo på sina 4(snart5) år  är verkligen en riktig förebild, fy farao så jädra starkt att gå igenom detta och ändå vara sååååå glad och underbar som han är. 

All respekt till Milo och hans familj❤️

//Bex