Vill inte känna mig ful igen.
Jag vet att jag inte har något att skämmas över, men när man ser förjävlig ut så är det svårt.
Jahop då börjar nervositeten inför nästa veckas läkarbesök smyga sig på sakta men säkert.
Hittills har jag känt mig lugn och inte så farligt orolig sedan röntgen i förra veckan, men efter gårdagens påminnelse om att det var 5 år sedan jag tog min första behandling så kom även oron för hur röntgensvaren nu kommer att se ut, jag har ju liksom varit utan cellgifter nu i nästan 3månader.
Men det som jag oxå är orolig över är hur dom kommer att göra med cellgifterna/medicin, jag hoppas att jag får börja med dom cellgifterna som jag hade innan mitt avbrott, så att jag får behålla mitt hår och inte behöva äta en massa kortison.
Låter kanske lite knäppt, men så nöjd som jag är nu över mitt välmående, över håret och vikten etc har jag inte varit på många år.
Antingen har jag mått pissdåligt, eller varit skallig eller rent av jättestor och uppsvälld på grund av kortison.
Och många gånger har jag kombinerat allt och sett förjävlig ut helt enkelt.
Inget kul alls och speciellt inte när man har barn med fritidsaktiviteter och skolprojekt som man måste medverka på.
Lite svårt att försöka sminka sig och se fräsch ut när man bara i själva verket vill lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet.
Nu får det bli att hålla sig aktiv i några dagar så jag slipper tänka på skiten.
//Bex