Ända in i själen

Nu är det inte långt kvar, snart bär det iväg till varmare breddgrader och tro att det ska bli underbart. 

Och utan cellgifter i kroppen oxå så ska det bli extra skönt. 

Blev dock tvungen att ringa och kolla med sköterskan/läkaren i fredags om hur jag skulle göra denna gång med själva flygresan.

Förra gången fick jag ta blodförtunnande, använda stödstrumpor och resa och röra på mig en gång i timmen under flygresan, men då tog jag cytostatika och det gör jag ju inte denna gång. 

Men läkaren tyckte att jag skulle göra samma sak även denna resa eftersom att jag löper större risk att åka på proppar. 

Resan kommer verkligen i rätta tider, för när jag kommer hem väntar det en himla massa sjukhusbesök på mig, direkt dagen efter hemkomst ska jag upp och ta prover inför behandlingen som är dagen efter det.

Veckan efter har jag magnetröntgen, datortomografin och antihormonella sprutan. 

Så det ska bli riktigt skönt att få ladda batterierna inför detta, och vad är då inte bättre än lite sol och bad😉

Liam börjar dock att bli lite ängslig över flygresan redan nu, vid läggdags så började han till och med att gråta när vi pratade om att det snart är dax att åka. 

Känns lite oroväckande, vill ju gärna inte tvinga på en hysterisk unge på planet.  

Får försöka med pep talk de sista dagarna här nu och hoppas på att det går vägen. 

//Bex