Att tro på sig själv.

(null)
– Han var ju en fighter och jävligt vältränad. Men det är ju så med cancer. Det mesta handlar inte om du sköter dig eller inte. Det är ett genetiskt lotteri och det är fan inte ett dugg rättvist.

Ett citat av Hoa-Hoa Dahlgren efter Jerry Williams bortgång. 
Och det stämmer så bra, för i grund och botten spelar det ingen roll hur du levt ditt liv, cancern kan drabba vem som helst när som helst och det finns ingen som går säker. 
Nu sitter jag redan med sjukdomen i kroppen så nu är det överlevnad som man slåss för, men jag vill tro att mitt jävlar anamma och min inställning gör skillnad men i själva verket är det nog inte riktigt så lätt. 
Vill cancern ta mitt liv så gör den det utan att be om lov först.
Men eftersom att jag så innerligt vill tro att min fighting spirit göra inverkan så väljer jag helt enkelt att tro på det. 
Och tror man på något riktigt riktigt mycket så blir det ju ens verklighet, vissa tror på Gud och vissa inte men dom som väljer att tro på Gud är helt säkra på att han fanns/finns och det finns inget som kan få dom att börja tvivla. 
Och lite av den starka tron har jag oxå fast på mig själv. 
För om jag bara hade gett upp och tänkt att nu är det kört när jag första gången fick beskedet cancer så tror inte jag att jag hade stått här idag.
Ger man bara upp direkt så är det klart att man förlorar, det visar ju sig i vilket tillfälle/tävling som helst, men sen kan man självklart ha oturen att vara en stark fighter men förlora ändå, men då har man åtminstone gjort ett försök. 
Det är min teori, det är säkert inte alla som delar den med mig, men som sagt alla väljer att tro på sin grej. 
//Bex 

Kommentera här: