Ända in i själen

Ja då har man släppt iväg sitt "stora" barn idag för en hel helg med innebandy i Varberg. 

En hel helg utan varken mamma eller pappa, då börjar man bli stor😱

Hon har åkt iväg med hela innebandylaget och ska spela cup denna helg, några föräldrar följer med men några stannar hemma, och då det inte är helt gratis att åka iväg och sova på hotell så valde vi att stanna hemma denna gång. 

Men vi vet ju att hon är i gott sällskap med människor hon gillar så jag känner mig inte så orolig utan är mest glad för hennes skull, men visst känns det lite i mammahjärtat och just det att hon är så långt borta i flera dagar är ju något nytt för oss men jag tvivlar inte en sekund på att det kommer att gå jättebra. 

För övrigt så klampade jag in på vårdcentralen igår och frågade varför jag inte hört något om Linneas mage. 

Jag ringde dit i onsdags för att kräva en förklaring och en remiss så vi kunde gå vidare, dom skulle ännu en gång ringa när något hänt men även denna gång var telefonen tyst. 

Så igår innan dom stängde vårdcentralen gick jag dit personligen istället. 

Jag ville ju inte ställa till någon scen eftersom jag själv går dit ganska ofta och tar min spruta, men jag var ganska upprörd. 

Men vid första frågan till tjejen i receptionen om vad som händer så fick jag svaret att hon fått en ny läkartid med en kvinnlig läkare med ett namn som jag kunde uttala så att vi nog ska förstå varandra på ett bra sätt. 

Den nya läkartiden är inte förens om 2 veckor men jag känner hellre att jag väntar på den tiden än att ta ännu en inhyrd läkare som vi inte får något vettigt svar ifrån.

Jag skulle kanske kunnat varit tuffare men jag har väldigt svårt att göra mig osams med människor som inte förtjänar det, det är ju liksom inte tjejen i resorptionens fel att det blivit som det blivit. 

Men men nu får vi vänta och se vad som händer. 

//Bex