Försöka lura ögat.

Lite punkfrisyr kanske😉 (null)
Igår hade jag och svägerskan lite kvalitetstid och unnade oss en sväng till frisörsalongen, jag har länge funderat på att gå till frisören och rådfråga om hur man bäst kan dölja min "flint", stör mig nåt enormt på den kala fläcken mitt på huvudet och det känns som att det bara blir värre ju längre håret blir. 
Så nu när Jenny fick erbjudandet att klippa sig två personer men bara betala för en så slog vi till. 
Jenny gjorde lite snygga etapper i håret och jag satt bredvid och blev så avundsjuk på hennes långa och tjocka hår😩
När det var min tur så gick vi igenom vad som bäst döljer det parti som är väldigt glest. 
Det gäller att försöka lura ögat, och hon tyckte absolut att jag skulle ha kvar den mörka färgen i håret då det ger intrycket av att håret ser tjockare ut. 
Sen rakade vi håret på sidorna och nacken/bakhuvudet så att jag lättare kan dra allt hår som finns kvar åt ett och samma håll, förut var det sådan oreda och jag hade inga direkta linjer att följa. 
Så när vi var färdiga visade hon hur man kunde lägga håret både snett framåt, snett bakåt, åt sidan eller bli riktig punkare och ha det rakt upp🤣
Näe vars, men hemligheten är ju att ha rätt produkter i håret så det ligger på plats hur mycket det än blåser ute. 
Produkterna som frisören använder är självklart jättebra och frisyren rörde sig knappt en millimeter tills det att jag hoppade in i duschen, men så kostar dom därefter oxå. 
Så jag får försöka hitta likvärdiga produkter till ett något billigare pris eller så går jag och kollar i butiker som har hårvårdsprodukter om samma produkter finns där, för har en känsla av att frisörerna nog ligger dyrare i pris än i butik. 
Det får bli mitt nästa uppdrag. 
//Bex 

Då kör vi tre månader till då.

(null)
Igår när jag och Macke var hos läkaren och fick dom goda beskeden att det fortfarande var oförändrat i kroppen på mig och att jag nu ska gå ytterligare tre månader utan cytostatika så passade vi på att ställa en massa frågor och få lite info som jag/vi hade dålig koll på, eller egentligen var det mest Macke som ställde frågorna, det är därför det är så skönt och viktigt att han följer med när vi har läkarbesök, för jag har svårt att tänka överhuvudtaget när jag väl fått mina provsvar.
Men Macke däremot har så många funderingar och frågor så ett läkarbesök som skulle ta en halv timme blev istället dubbelt så långt. 
Han ställer både frågor om hur andra i samma situation som jag har reagerat på alla olika mediciner, han frågar vad det finns för risker/för och nackdelar med att gå utan cellgifter, hur pass vaksam man ska vara och när vi ska ta kontakt med läkarna.
Mycket fick vi svar på men vissa saker har ju helt enkelt inga förklaringar, sjukdomen är så individuell, hur sjukdomen beter sig, hur man reagerar på olika mediciner och hur cancern reagerar på cytostatikan och de olika behandlingarna. 
Men det som är viktigast för mig är att jag hör av mig till läkarna om jag har huvudvärk en längre tid, får feber och ont i kroppen, mår illa eller får kräkningar, om det är något som avviker från det vanliga i stort sätt. 
Och sen förklarade min läkare igår lite närmare hur det ser ut i mitt skelett.
Skelettet är angripet på många ställen så som axlar, svank/rygg, revbenen och lite därtill men eftersom att jag fortfarande är ganska ung så har ju inte jag den benskörheten som sen naturligt kommer med åldern, så det är alltså värre för en äldre person än för mig, men sen som läkaren sa så ska jag ändå tänka på att vara försiktig, för att bli benskör går fortare för mig som redan har ett angripet skelett och om mitt skelett skulle bli skadat så tar det längre tid att läka om det läker överhuvudtaget. 
Så jag ska helt enkelt försöka hålla mig borta från frakturer. 
Men som vi alla var överens om så kan man ju inte avstå livskvalitén, det är viktigt att leva i nuet och göra det man vill men man kanske får tänka till en extra gång innan. 
Läkaren var oxå noga med att poängtera även denna gång att man i min situation ska tänka på att inte bära tungt i onödan, som om hon liksom visste att jag har svårt att hejda mig😉
//Bex 

Mer nervös än vanligt.

(null)
Alltså denna nervositet som infinner sig på morgonen den dagen man ska till sjukhuset och få sina röntgensvar, den nervositeten är obeskrivlig, och idag var den värre än vanligt och jag vet verkligen inte varför eftersom att jag mått bättre än vanligt på sista tiden nu när all cytostatika har hunnit att lämnat min kropp. 
Men denna gången var jag yrslig och illamående och så dåligt brukar jag inte må inför läkarbesöken, men nu har jag visserligen gått utan cytostatika i över halvåret, jag tror till och med jag är inne på 8:e månaden utan cellgifter och det som oroar mig då är att skiten (cancercellerna) ska börja röra och sprida sig i kroppen igen.
Metastaserna i skelettet trycks ju ner med andra mediciner så som skelettstärkande och antihormonell behandlingar och eftersom att jag har her2 tumörer så tar jag även herceptin som är antikroppar, och allt detta håller mina metastaser i skelettet i schakt och kan därför ge mig vila från cytostatikan.
Men det största orosmomentet av dom alla för mig blir ju hjärnan eftersom att det en gång spridit sig dit. 
Jag kunde turligt nog operera bort mina två tumörer som satt sig på lillhjärnan men vetskapen om att det redan en gång spridit sig till hjärnan gör mig självklart jättenervös över att det ska göra det igen. 
Det är denna ovisshet som driver en till vansinne många gånger. 
Ingen vet vad, när eller hur det kommer att hända, men att cancern återigen kommer att försöka ta över min kropp det vet jag med all säkerhet. 
Vi ska bara försöka fördröja det så länge som möjligt. 
//Bex