Ända in i själen

Finns det nånting som kan driva mig till vansinne så är det mitt förbannade hår och frisyr, eller rättare sagt saknaden av hår. 

Kan anses som ett väldigt litet problem kanske i mitt fall men dock så irriterande.

Jag har förlorat håret flera gånger på grund av cytostatikan och det har kommit tillbaka i olika skepnader varje gång, men sist då jag förlorade håret på grund utav strålning så blev det katastrof. 

Håret är nu som svinto och det växer knappt överhuvudtaget längst upp på hjässan, det kommer några få strån men mer blir det inte. 

Sjukt irriterande och då det är en ganska stor plätt som är kal så krävs det en del fix och trix för att dölja den, man får helt enkelt göra en Donald Trump, kamma över flintet med det hår man har så att säga. 

Men då det nu är mösstider så är det väldigt svårt att hålla frisyren som den ska under mössan och när man kommer in och drar av sig mössan så har man ingen aning om hur frillan ser ut om det inte finns nån spegeln i närheten, och då kan det bli så att håret inte ligger som det ska över flintet. 

Det ser så bedrövligt ut att jag många gånger funderat på att raka av skiten istället, då slipper man iallafall gå och vara orolig när man inte har mössan på. 

Folk tror nog att jag har nåt slags ticks när jag går och drar i håret hela tiden, sitter ständigt och drar fingrarna genom håret och försöker lägga det åt ena hållet men lik förbannat när jag sen ser mig i spegeln så syns flintet😫

Så nu som ett sista försök ska jag och svägerskan Jenny nästa vecka gå till frissan och se om dom har nån lösning på mitt problem. 

Hoppas går ju alltid.

//Bex