Då har vi lyckats ta oss till träbröllop❤️

(null)
Detta var det inte så många som trodde för drygt 13 år sedan då jag och Macke offentligt blev ett par, vi jobbade ihop i bowlinghallen på den tiden så vi försökte vara lite hemliga i början inför vänner och arbetskamrater. 
Men när vi efter ett tag öppet visade vår kärlek så trodde dom allra flesta att detta bara var en "fling" som snart skulle passera. 
Men idag står vi här med två barn och firar våran 5:e bröllopsdag❤️
Och tro att jag är lycklig.
Jag har gift mig med den bästa, snällaste, snyggaste och ni som känner Macke vet att han även är den roligaste killen oxå. 
Han älskar mig och står alltid vid min sida, han rycker upp mig när jag mår som värst och är den stöttepelare som får mig att orka kämpa. 
Utan dig hade jag aldrig varit här idag och jag blir så lycklig för varje år vi får fira tillsammans. 
Grattis till oss min älskade Marcus Bernhard❤️❤️
//Bex 

Saknar att känna mig ”sexig”

(null)
Alla är vi olika och tycker att olika saker är olika viktigt. 
Det är något som jag märkt när jag pratat med andra cancersjuka som genomgår behandlingar som gör att kropp och utseende förändras.
För om man bortser ifrån att man helst av allt skulle vilja vara frisk och slippa ta cytostatika som jag istället tror att vi alla har gemensamt så har vi olika prioriteringar. 
Jag tycker inte att det är roligt att gå flintskallig men då jag inte gillar peruk och inte känner mig jättegräslig utan hår så går jag flint dom gånger håret inte växer. 
Dock är det värre när man även förlorar ögonbryn, ögonfransar och är väldigt svullen, men vem fasiken känner sig vacker då liksom? 
Men det jag saknar mest av allt och som jag tycker är jobbigast är att inte ha några bröst. 
Jättelöjligt tycker säkert många, men under dom perioderna som man mår bra och ser "normal" ut, då är det ju bara brösten som fattas. 
Och ja jag vet att det finns bröstproteser men det är absolut inte samma sak som att ha äkta bröst, dom funkar under kläder som inte är så, hur ska jag förklara utan att det låter dumt, typ "sexiga"
Det är ofta som jag ser en snygg klänning eller ett linne/tröja som jag skulle vilja ha, men är det då nån slags urringning på detta plagg så funkar det inte, jag har inte den naturliga pushen eller glipan som många av dom lite "sexigare" kvinnliga plagg kräver. 
Bara ett vanligt basic linne är ju urringat och kräver därför en utåtbuktad bringa om man säger så. 
Ni förstår säker vad jag menar. 
Jag får istället alltid leta kläder som funkar på min kropp, det vill säga inget urringat och inga ljusa färger eftersom att  det då syns så väl att jag saknar bröst, hade jag varit äldre så hade jag säkert inte tänkt på samma sätt, men än så länge då jag inte är jättegammal och huden fortfarande är skapligt slät så vill jag kunna ha plagg som faller mig i smaken och som får mig att känna mig lite extra snygg. 
Jag blir så avis när jag ser någon med ett jättesnyggt plagg som framhäver kvinnlighet på ett smakfullt sätt. 
Det största problemet blir självklart på sommaren när man är mera lättklädd och på bröllop förstås, det är väl inte jättepopulärt att klampa in med en helsvart klänning då. 
När vi var på bröllop i somras hade jag "kostym" och det funkar i och för sig men vi har även två bröllop denna sommaren att se fram emot och det skulle ju vara roligt att kunna klä sig i något annat någon gång. 
Så skulle jag få valet att välja mellan att ha hår på huvudet eller att få ha bröst så skulle jag nog säga bröst, men skulle man gå en längre tid utan hår så skulle man nog gnälla över det, så man får väl vara glad över dom stunderna som man har något av det iallafall. 
//Bex 


Man är kärnan till problemet.

(null)
Någonting som faktiskt är väldigt smärtsamt som många nog inte tänker på är det här med att man alltid måste planera runt den som är sjuk, och i detta fall blir det då jag.
Alla kanske inte känner så men jag gör det definitivt. 
Jag känner liksom ofta att jag är kärnan till problemet. 
Allting som man ska göra måste alltid stämma in med behandlingar, kontroller och läkarbesök, vissa saker går att rubba på några dagar framåt eller bakåt men inte nån längre tid. 
Sen har vi den ekonomiska biten och den är så förbannat jobbigt. 
Alltså jag HATAR att inte kunna tillföra det som krävs till familjen. 
Man får så jädra ont i magen dom månaderna då man har flera större utgifter som måste läggas ut och tyvärr kommer ju dom månaderna några gånger per år, det är bilservice, barnens aktiviteter, Mackes aktivitet, nya vinterkläder och kängor till fröna då dom vuxit ut fjolårets utstyrsel, ja ni vet säkert själva vad en normal barnfamilj har för utgifter och så är det bara att lägga på lite till då eftersom att det kostar extra att vara sjuk oxå, speciellt dom månader som man inte har något högkostnadsskydd. 
Om man någon månad lyckas spara nånting går det åt någon annan månad istället, så det finns väldigt sällan någon extra kosing i våran budget.
Men det värsta är när man gör andra besvikna tack vare att man inte kan följa med, eller ännu värre att man är den som orsakar att något inte blir av. 
Men som vi alla (bör) veta så kan man inte leva över sina tillgångar, och även om vi får väldigt mycket hjälp av släkten så ska den hjälpen inte användas till "lyx" utan den behöver vi ju till att förenkla våran vardag här hemma. 
Sen förstår jag att detta är en extremt svår situation att försöka sätta sig in i om man aldrig har upplevt något liknande. 
Och Näe att vara mammaledig eller sjukskriven en kortare period är inte samma sak, visst man blir fattig för stunden men efter man har varit hemma 6, 10 eller 12 månader så kan man återgå till arbetet och fylla upp det hålet som blivit under perioden man varit hemma, jag vet för jag har ju liksom själv gjort det med min förstfödda. 
Jag vill absolut inte trycka ner eller förlöjliga någon som försöker att förstå och jämföra med olika situationer men man måste nog själv uppleva det för att förstå😕
//Bex