Ända in i själen

Alltså känslan när man har orken och kraften att leka med barnen är obeskrivlig. 

Det kanske låter konstigt för många men när man i flera år har haft kroppen full med gifter och därmed gått och känt sig trött, irriterad och otillräcklig så är det nu helt underbart när man faktiskt kan leka med barnen utan att bli totalt slutkörd. 

Visst jag blir fortfarande trött och öm i kroppen om jag gör alldeles för mycket men med tanke på hur jag varit de sista åren så är det märkbar skillnad. 

Jag känner mig glad nu när jag kan vara med och leka med fröna på ett helt annat sätt, jag kan vara med och lira lite fotboll eller brännboll utan att må dåligt i flera dagar efteråt, jag orkar busa och leka med fröna i vattnet när vi åker och badar och jag orkar till och med när ungarna tar med sig kompisar hem efter skolan. 

Jag ska dock inte överdriva för jag har fortfarande en skadad hjärna som inte klarar av stress och för mycket höga ljud eller folkmassor, men nu har jag åtminstone inte en massa cytostatika som förvärrar mitt välmående. 

Det är en underbar känsla och jag hoppas den får pågå en lång tid framöver.

Den kommande veckan har det blivit dax för min 3 månadskontroll med röntgens och prover för att senare ha ett läkarbesök och jag hoppas så innerligt på att allt är oförändrat och att jag får fortsätta 3 månader till utan cellgifter, det skulle vara så underbart att få gå en sommar utan ett spår av cellgifter i kroppen. 

Då skulle jag bli superglad.❤️

//Bex