Ända in i själen

Att vara envis som en åsna, det är ett begrepp som kan vara både en styrka och en svaghet.

Själv kan jag vara väldigt envis, jag har t.ex svårt att ta emot hjälp när någon erbjuder och tänket istället "att jag kan bäst själv" och gör jag det själv då blir det som jag vill ha det

Bara en sådan sak som att handla mat via nätet/matkasse är för mig lite av en "mardröm"

Min svägerska har flera gånger påpekat att jag bör prova att beställa matkasse så jag slipper allt bärande på tunga matkassar in och ut ur bilen och dra någon trög gammal kundvagn genom butikerna och det har hon ju visserligen rätt i, men det blir ju som att någon annan går och handlar åt mig, hur ska dom veta vilken konsistens jag vill ha på mina tomater och apelsiner, tar dom mejeriprodukterna som står längst in på hyllan med längst datummärkning på?? Näe förmodligen inte, dom går nog inte heller och kollar så att det är så lite fett som möjligt på köttbitarna. 

Näe så länge jag klarar av att handla själv så kommer jag att göra det. 

Och envishet är nog bra att ha när man sitter i min sjukdomssituation, det gör nog väldigt mycket om man är envis och orkar att ta fighten som det här ändå är, det räddar kanske inga liv men jag tror starkt på att det kan underlätta iallafall.

Sen har vi ju då oxå vissa nackdelar som följer med när man är envis, jag har t.ex väldigt svårt att inte ge 100% när jag ger mig in i nånting.

Jag har t.ex extremt svårt att gå till gymet och bara träna lite lätt, om jag väl är där så vill jag ju maxa, jag kan inte gå till en arbetsplats och "ta det lugnt" är jag där för att jobba så ska man väl jobba så länge det finns saker att göra. 

Ett väldigt bra exempel på hur sjukt jädra envis jag är (eller dumdristig om man så vill) var efter jag gjort min operation i hjärnan, allt gick väldigt bra och jag var på fötterna nästan direkt, jag fick åka tillbaka till Norrköping efter bara någon natt på US i Linköping om jag inte minns fel.

På Vrinnevisjukhuset var jag uppe och gick ganska mycket för att komma igång efter operationen så läkaren tyckte efter bara några dagar att jag lika gärna kunde få komma hem istället för att gå där i korridorerna och vanka. 

Men eftersom att jag då lite smått "tjatade" mig hem innan det var planerat så sabbade jag överraskning här hemma där det hölls på att målas och tapetseras, dom tänkte liksom att det skulle vara klart när jag kom hem från sjukan, men så blev det alltså inte. 

Men det absolut sjukaste, och det är verkligen sjukt beteende nu när jag tänker på det så här i efterhand, det var att samma dag som jag fick åka hem så tvingade jag stackars Becca att köra mig till city gross för att handla, även fast läkaren sagt att jag inte ska vistas ute bland en massa folk, men desto tidigare vi åker dit ju mindre folk är det som handlar hade jag då som försvar. 

Man skulle kunna tycka att min bästa vän Becca inte borde gå med på detta, men då hon förstod att om hon inte skulle skjutsat mig dit så hade jag istället gått ner till Ica affären hemma i Vilbergen på egen hand, så det var inte så svårt val.

Så city gross blev det med tejp och stygn i skallen, kan tyckas dumt men jag fick mat i kylen iallafall😂

Blev dock sängliggande och spydde som en gris dagen efter så jag borde ju lärt mig en läxa, men förmodligen så hade jag gjort likadant idag så jag har tydliga inlärningsproblem.

Men är man envis så är man😉

//Bex