Så olika men.....

(null)
Vi har absolut inte mycket gemensamt, vi lever helt olika liv i helt olika städer, familj, mat, fritid, arbete, inget är det andra likt, men  2saker har vi gemensamt, vi har samma mormor (och morfar som inte längre finns med oss) och vi har båda blivit drabbade av denna förbaskade sjukdomen.
Våran situation med sjukdomen ser även den helt olika ut men i grund och botten är det ju en och samma sjukdom... CANCER.
Det är så overkligt att vi båda har blivit sjuka, vi har bara varandra, det finns inga fler kusiner, vi är båda ensambarn utan syskon, och då kan man fråga sig hur det vill sig så illa att vi båda blir sjuka. 
Vi har ingen cancer i släkten så det är inget ärftligt utan det är en ren tillfällighet att vi båda insjuknat. 
Ibland kan jag tänka att det ändå är skönt för min/våran älskade morfar Åke att slippa det här, att han slipper all oro som våran mormor Gini får utstå. 
För om jag ska vara riktigt ärlig så vet inte jag om han hade klarat av det, jag vet ju bara hur nervös och ängslig han var på våra semesterresor till utlandet, jag kommer aldrig att glömma när han stod och kolla ut genom fönstret varje gång han hörde grinden öppnas på våran resa till Kanarieöarna då Sara var med och då det blev ganska sena kvällar/nätter för oss då vi ändå var 20år. 
Han var så nervös att vi inte skulle komma hem igen och väckte stackars mormor hela tiden sent in på småtimmarna tills vi äntligen stod i tryckt förvar innanför dörren, möjligtvis något berusade och fnittriga men det hör väl åldern till. 
Sen sov morfar i solstolen vid poolen hela dagen av ren utmattning😂
Även om jag tycker jättesynd om min stackars mormor och då hon säkerligen skulle vilja ha morfar där som stöd så kan jag inte svara på om det hade gjort saken bättre för mormor. 

Väldigt olyckligt är det iallafall att vi både nu sitter här med denna vidriga sjukdom. 
Och mycket oro och ängslan medför den, inte bara för oss som sitter med sjukdomen i kroppen utan även våra nära och kära. 
//Bex 

Kommentera här: