Trodde aldrig jag skulle få svar.

(null)
Helt otroligt att jag fick svar på mailet som jag skickade till kommun och så snabbt dessutom, fick kontakt med en Mikael som är verksamhetschef, han är alltså chef över rektorn på Vilbergsskolan. 
Dock så blev hans svar att mailet skulle skickas vidare till rektorn Susanne på skolan så att jag skulle få kontakt med henne och så att hon tillsammans med sin personal kunde hitta någon lösning?!?
Men det var ju just därför jag skickade mailet till kommun eftersom att de anställda på skolan inte kan göra ett skit. 
Han menade också att barackerna eller "paviljonger" som det heter var en av lösningarna på problemet, men det enda som jag märkt av är att dom tar en stor plats av ungarnas skolgård då dom inte gör någon som hels skillnad för de barn som inte blivit flyttade dit. 

Jag fick även ett svar av rektorn där det stod exakt det jag sagt, det finns helt enkelt ingen plats till att förbättra, skolan är byggd 1974 och är då inte anpassad för varken förskoleklasser eller fritidshem. 
Det har hänt mycket på 45år men inte med skolan. 
Så jag skickade ännu ett Mail till Mikael på kommun där jag sa att jag varit i kontakt med rektorn och diskuterat just detta. 
Matsal och kapprum har ju inte blivit större bara för att det kommit fler barn. 
Frågade även om någon människa på kommun har varit ute på skolan och sett hur det faktiskt ser ut. 
Fick ännu ett svar där han tackade för hjälpen med att granska det som inte fungerar och att han skulle skicka vidare informationen till personal inom fastighet och att han själv skulle ta kontakt med rektorn. 

Detta kanske inte kommer göra någon skillnad men det känns ändå skönt att ha fått en reaktion och vetskapen om att någon inom kommunen fått sig en tankeställare. 
//Bex 

Håller mörkret på avstånd.

(null)
Mörkret inom en som ingen annan människa kan föreställa sig, den oron, ängslan och förtvivlan som ständigt gnager i huvudet. 
Det är sällan nånting jag pratar om eller ens visar då jag inte vill smitta av mig den på varken min familj/barn eller min omgivning, och varför skulle jag visa den mörka sidan, vem skulle må bra av det? 
Jag själv mår ju bäst av att hålla humöret uppe och bara vara den glada, spralliga och lite tokiga Beccy som jag alltid varit. 
Jag vill hålla den mörka sidan på så långt avstånd som det bara går, den finns ständigt i mitt huvud och där kommer den alltid att finnas men jag försöker att kapsla in den så gott jag kan, och jag tror att jag gör det ganska bra då jag oftast får höra att det är svårt att förstå hur sjuk jag är då det varken syns eller märks, men det tar oxå väldigt mycket kraft rent psykiskt, det ska gudarna veta.
Så när det blivit för mycket så rinner det över och det och då man på något sätt måste få ut frustrationen genom t.ex gråt och ilska. 
Jag kan nog ibland framstå som en riktig "bitch", kort, sur och mindre pratglad men det är liksom min reaktion när jag kanske inte mår som bäst, då det som sagt blivit lite mycket, då jag kanske haft ont någonstans en längre tid, och då jag blir rädd för att något inte står rätt till i min kropp, och när jag blir rädd så blir jag oftast sur, grinig och ledsen. 
Så det bästa jag kan göra då är att hålla mig undan en stund helt enkelt tills humöret vänder och blir bättre igen. 
//Bex 

Ett litet Mail till kommun.

(null)
Ja men då var man tillbaka efter all julledighet och fjällenresa och då är det självklart innebandyn vi pratar om, idag var det Linnea och tjejerna i IBF Norrköping som hade sammandrag i borgsmohallen. 
En oavgjord match blev det och två förluster, men inte för att vi räknar😂
Men det var små marginaler och tjejerna var jätteduktiga. 
Nästa helg är det dax för Liam och hans lag att spela i Linköping. 

För övrigt så har jag skickat ett Mail till Norrköpings kommun i helgen för att berätta lite vad jag tycker om Vilbergsskolan. 
Jag känner att jag klagat och gnällt en hel massa på ungarnas kapprum mm på sistone, men vill inte vara en gnällkärring som bara klagar och klagar men inte gör något åt saken, så då skicka jag ett litet Mail helt enkelt.
Förväntar mig inte någon respons överhuvudtaget men då har jag iallafall gjort det jag har kunnat.
Tänkte att jag delar med mig av mailet även här då det är här på bloggen som jag har uttryckt mina känslor som mest😂
//Bex 
/////////////////////////////////////////////////////////////


Hej du/ni som bestämmer i kommun eller den som bryr sig överhuvudtaget. 
Räknar inte ens med att detta brev kommer att bli läst men gör iallafall ett försök till att få min röst hörd. 
För nu är läget katastrofalt i barnens kapprum på Vilbergsskolan här i Norrköping, det Norrköping som vid första anblick är så fint med parker och spårvagnar, där det byggs rondeller så man blir helt åksjuk och där man bygger fina bostäder till hutlösa priser. 
Men i 1:a klassernas kapprum på Vilbergsskolan är det verkligen inte vackert, där har tiden stått still sedan 70-talet, det är ren katastrof rent ut sagt. 
Min son som delar detta kapprum med 50 andra av sina klass/parallellklasskamrater har nu i dessa tider, då vädret växlar från några -grader till +grader och då det ena dagen snöar för att nästa dag regna, så klart väldigt mycket och varmfodrade kläder med till skolan då dom ska ut och leka varje rast under dagen. 
Och som dom flesta av oss vet så leker 7:åringar gärna där det är som mest blött och lerigt, och det går väl inte att göra så mycket åt men när 50 dyblöta ungar sedan ska in och trängas i ett och samma kapprum på några få kvadratmeter blir det kaos, det finns inte ens tillräckligt med plats att hänga upp alla kläder på, så det resulterar i att flera blöta plagg hängs upp över vartannat på en och samma krok där dessutom krokarna sitter så tätt att när ett barn hänger upp sina kläder så river dom ner grannens. 
Torkskåp får inte plats och inget annat torksystem heller för den delen, och att ha ett torkskåp till 50 ungar skulle nog bara förvärra situationen, så kläderna hinner aldrig torka och vill man då inte att ens barn ska ta på sig blöta kläder när nästa rast kommer så får man ha med dubbel uppsättning termokläder som då tar ännu mera plats. 
Snacka om att bädda för att ungarna ska bli sjuka. 
Jag kan inte beskriva med ord den röran och stank som blir i kapprummet utan har istället tagit några bilder men det är ju inte samma sak som att öppna dörren och kliva in i skiten. 
Vet dessutom inte hur många gånger jag har fått gå runt i kapprummet och letat efter kläder som inte längre hänger på min sons plats utan har försvunnit i denna extrema röra. 
Tycker det är vidrigt och skamligt att barnen ska behöva ha det så här. 
Alldeles för många barn på för liten yta, och ändå trycks det in ännu flera barn, i somras sattes det upp baracker på barnens skolgård för att få plats med ännu en 6års grupp. 
Har även fått veta att det är vissa klasser på skolan som får sitta i sina klassrum och äta lunch då det varken finns tid eller plats för alla att äta i skolmatsalen. 
Besvikelsen blir stor när man ser hur det byggs både det ena och det andra här i stan men att inget kan göras åt denna situation på skolan. 
Ledsen, arg och irriterad är vad man blir. 

Med vänliga hälsningar Rebecca Bernhard, en mamma till 2 barn på Vilbergsskolan. 
(null)

(null)

(null)