Håller mörkret på avstånd.

(null)
Mörkret inom en som ingen annan människa kan föreställa sig, den oron, ängslan och förtvivlan som ständigt gnager i huvudet. 
Det är sällan nånting jag pratar om eller ens visar då jag inte vill smitta av mig den på varken min familj/barn eller min omgivning, och varför skulle jag visa den mörka sidan, vem skulle må bra av det? 
Jag själv mår ju bäst av att hålla humöret uppe och bara vara den glada, spralliga och lite tokiga Beccy som jag alltid varit. 
Jag vill hålla den mörka sidan på så långt avstånd som det bara går, den finns ständigt i mitt huvud och där kommer den alltid att finnas men jag försöker att kapsla in den så gott jag kan, och jag tror att jag gör det ganska bra då jag oftast får höra att det är svårt att förstå hur sjuk jag är då det varken syns eller märks, men det tar oxå väldigt mycket kraft rent psykiskt, det ska gudarna veta.
Så när det blivit för mycket så rinner det över och det och då man på något sätt måste få ut frustrationen genom t.ex gråt och ilska. 
Jag kan nog ibland framstå som en riktig "bitch", kort, sur och mindre pratglad men det är liksom min reaktion när jag kanske inte mår som bäst, då det som sagt blivit lite mycket, då jag kanske haft ont någonstans en längre tid, och då jag blir rädd för att något inte står rätt till i min kropp, och när jag blir rädd så blir jag oftast sur, grinig och ledsen. 
Så det bästa jag kan göra då är att hålla mig undan en stund helt enkelt tills humöret vänder och blir bättre igen. 
//Bex 

Kommentarer:

1 Anonym:

❤️❤️❤️kram Marie

Svar: ❤️❤️
Rebecca Bernhard

Kommentera här: