Jobbar man inte på riktigt så...

Idag cyklade jag över till sjukan för att ta lite extra prover så här mittemellan behandlingarna. 
Vissa utav mina värden låg lite under gränsen sist så onkologen ville ha koll på att dom inte försämras ännu mer. 
Men känner mig helt ok så det är nog ingen fara. 

Annars är jag i full gång med förberedelser inför Liams födelsedag och frönas firande i helgen, håller på att slå in paket, bakar, städar en aning och sen ska jag fixa tårtor oxå, jag tänkte först om jag skulle vara lat och köpa färdiga tårtor i affär men jag gör tårtor själv istället, blir liksom aningens billigare så och sen är det ju lite roligt att baka tårtor oxå. 
Det bor nog minsann en liten konditor i mig😆
Sen tror ju Liam att jag ska kunna göra värsta konstruktionerna men så bra är jag inte, men fröna har ju fått både bowlingtårta och monstertårta som jag lyckats göra alldeles själv så helt värdelös är jag inte. 
Vi får väll se vad vi hittar på denna gång. 
//Bex 

Trodde aldrig jag skulle få uppleva detta.

För mig är det stort. 

Idag var det då äntligen dax för skolstart, och det var något spända och förväntansfulla barn som jag gick ner med till skolan idag. 
Linnea som börjat 2:an redan och Liam som börjar 6 års. 
Så skönt att få lämna dom på ett och samma ställe. 
Det här var ju en av mina milstolpar i livet, att få se barnen börja skolan. 
För ett antal år sedan trodd jag aldrig att jag skulle få uppleva denna dagen då båda våra ungar börjat skolan, det är visserligen bara 6års för Liam ännu så han har ju ingen skolplikt men ändå, det är ju en slags inslussning till riktiga skolan. 
Det var en sån skön känsla att få lämna barnen idag och bara njuta av att jag faktiskt har klarat det första målet jag satte upp när jag fick sjukdomen. 
Det känns som om jag har presterat nånting, och det har jag väll på sätt och vis, för utan mitt humör och jävlar anamma så hade jag kanske inte kommit hit där jag är idag. 
Och som min svägerska Jenny sa för några dagar sedan, så blir det inte bara lättare för mig i min sjukdomsprocess om jag är som jag är, utan det blir även lättare för alla andra runt om oxå. 
Om jag försöker vara glad och tänka positivt så märker folk runt omkring inte av så mycket av min sjukdom och då blir det i sin tur lättare för nära och kära att vara stöttande, det är nog lätt att folk kanske drar sig undan lite om man verkligen beter sig som en "sjukling" som tycker synd om sig själv och klagar på allt, det blir obekvämt för omgivningen och man vet inte hur man ska reagera. 
Sen vill inte jag bli behandlad som en sjukling heller, mår jag dåligt så sköter jag mig själv i mitt hem och mår jag bra vill jag självklart ha så roligt som möjligt och inte få en massa ömkande blickar och kommentarer. 
Sen är det inget fel i att fråga hur jag mår, men man behöver inte lägga huvudet på sniskan och tycka synd om mig varje gång, och det slipper jag oftast eftersom att folk inte ser mig som en "sjukling". 

Nu sover fröna gott iallafall efter första skoldagen och imorgon har dom en ny skoldag att se fram emot. 
//Bex 

Ett välbehövligt avbrott.

Vilken underbar helg i kärlekens tecken❤️🍾

Hemma igen efter en underbar vistelse i Göteborg, där vi fick vara med när Johan och Johanna blev man och hustru. 
Riktigt fint bröllop där vigseln först hölls utomhus och där vi sedan förflyttade oss in i en jättefin byggnad liknande en gammal lada/loge för middag och fest, riktigt mysigt och väldigt fint arrangerat. 
God mat och dryck, hela underbara släkten, (mackes sida) väldigt mycket skratt och en hel del dans blev det. 
Så rolig helg och ett perfekt avbrott ifrån vardagen med ungar och en massa måsten. 
Dessvärre missade vi de forna grannarna Ewa och Gurras bröllop på hemmaplan, men det är lite svårt att vara på två ställen samtidigt. 
Och jag/vi behövde nog komma hemifrån ett tag oxå och få sova borta på hotell och bara umgås med varandra och andra vuxna människor, utan barn som tjatar hål i huvudet på en hela tiden.
Tro mig jag älskar verkligen mina barn men ibland behöver man en break från föräldraskapet. 

Imorgon återgår allt till det normala igen och så ska även Liam börja i 6:årsklass.
Spännande värre 😬
Det ska bli så väldigt skönt och smidigt att få lämna båda fröna på samma ställe och slippa flängandet fram och tillbax vid lämning och hämtning, och så sparar man ju lite tid på det oxå. 
//Bex